DAST-Partnerbloggen

Om Du är den typ av person som upplever att du vill spara tid, bli effektivare och önskar dig bättre kontroll över din digitala arbetsdag, snabbt vill hitta den information som är värdefull för dig och dina kollegor just här och nu, och framför allt spara tid…
Wow, då har du här verktyget som kan hjälpa dig med detta. Och vet du, det finns som standard inom Office365!

Med hjälp av verktyget Delve (=Gräva) visas en blandning av relevant innehåll från Microsoft 365. Du kan se både dina egna dokument och gemensamma dokument som kollegorna runt omkring dig arbetar med. Det här är dokument som lagras i OneDrive eller i SharePoint i Microsoft 365, eller som har delats med dig som bifogade filer i e-postmeddelanden.

OBS! Dina privata filer som ej är delade visas självklart ej för någon annan. Delve är ett fantastiskt verktyg för att snabbt hitta, sortera, kategorisera och samla ihop filer som ligger på många olika platser.

När du hittar dokument du är intresserad av kan du enkelt lägga till dem som favorit eller på en anslagstavla, så att du ännu enklare och snabbare kan hitta tillbaka till dem när du behöver dem. Du kan till och med dela en anslagstavla med dina kollegor så att ni har en gemensam plats att hitta aktuella filer på.

Dokumenten som dyker upp på Din startsida i Delve är inte ordnade enligt en tidslinje, till exempel efter senast ändrad, eller i alfabetisk ordning. I stället ordnar Delve dokument efter vad som bedöms vara mest relevant för dig just nu. Detsamma gäller när du söker i sökrutan. Du ser anpassade sökresultat baserat på vad som bedöms vara relevant för dig.

Till exempel: när du och en kollega ändrar eller visar samma dokument är det en trigger på att ni förmodligen arbetar tillsammans med det dokumentet.

Fler exempel på triggers som erbjuder dig information om relevanta filer i Delve:

• de personer du kommunicerar med via e-post
• de som du har delat dokument tidigare med
• vem du har som chef
• de som har samma chef som du

Delve visar de dokument som ”sannolikt” är mest relevanta för dig just nu. Delve uppfattar också till exempel om flera av de personer du regelbundet arbetar tillsammans med visar ett visst delat dokument. Dokumentet bör då troligtvis också vara intressant för dig, varvid Delve visar det för Dig i ett kort på startsidan. Informationen på varje innehållskort hjälper dig att förstå varför ett dokument visas för dig. Kanske har flera av dina kolleger visat det nyligen eller kanske har någon som du arbetar med ändrat det.

Nå ut till andra i organisationen via deras profilsida i Delve.

Delve är också ett fantastiskt verktyg för att snabbt hitta kontaktinformation om dina kollegor, visa vilken grupp eller organisationsstruktur personen tillhör. Använd Delve för att hantera din 365-profil, byt profilbild, lägg in ditt telefonnummer m.m. och för att upptäcka samt ordna den information som troligtvis är mest intressant för dig just nu – i hela Microsoft 365. Dela dina kunskaper och värdefullt vetande med dina kollegor om dig själv.

Du kan även kontakta någon inom din organisation direkt från deras Delve-profil, via e-post, telefon eller Teams. För att göra det enklare att veta när du kan kontakta någon ger Delve dig en översikt av hur en persons dag ser ut genom att visa tillgänglig/upptagen-information från deras kalender. Och om någon inte är på kontoret visar Delve även deras frånvaromeddelande.

Logga in på portal.office.com och testa Delve-appen direkt inifrån din Microsoft-365 miljö och ladda även ned den till din mobila enhet så kan du bli effektivare, spara tid och nyttja den oberoende av vart du befinner dig.

Lycka till!

//Danne

Känner Du att den så kallade digitaliseringen på ditt företag och i samhället skapat mer möjligheter för Dig att bli effektivare så att du upplever dig mindre stressad än för 10-15 år sedan…?

Absolut inte säger de flesta jag träffar!

Tänk Dig att Du sitter i en dieselbil och tuffar på tills det är dags att tanka. Väl inne på bensinstationen så åker du fram till pumpen, stoppar in ditt kort och slår din fyrsiffriga kod. Du öppnar tanklocket och väljer pumphandtaget och fyller upp bilen med bensin. Här kan Du då om du är lite observant åtgärda misstaget och då inte slå på tändningen. Tillkalla hjälp och se till att pumpa ur det felaktiga bränslet, fyll på med diesel och bilen kan rulla vidare.

Är det så att du inte är observant och börjar köra iväg så kommer bilen inom kort börja bete sig konstigt, knacka kraftigt, gå ryckigt och varningslamporna börjar lysa. Agerar du snabbt i det läget kan du rädda motorn.

Kör du, trots knackningarna, vidare så stannar bilen av sig själv inom någon kilometer eller två. Men då kan det vara för sent om du har otur. Risken finns att diverse delar har tagit skada. Det innebär i så fall en mycket kostsam reparation, åtskilliga tusenlappar går upp i rök.

Värsta scenariot är om dieselbilen är halvfylld eller mer och du fyller den med 15-20 liter bensin. Då kommer du iväg som vanligt och hinner en bra bit innan motorn börjar småspika. Sedan blir knackningarna värre och värre och till slut blir du tvungen att stanna, om inte annat för att motorn havererar. Men även om du får stopp på bilen innan motorn definitivt ger upp, så är den med all sannolikhet totalt förstörd. Högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.

Det jag vill jämföra med en onormalt stressad hjärna är att den just tar stryk om den körs på fel bränsle för länge. Och vad är då fel bränsle kan man undra…

Jo, så här är det ju, och alla vet egentligen om det, men likt förbaskat landar vi i den fysiska misshandeln av vår hjärna och då även kropp på grund av olika anledningar. Vi tror kanske att vi när stressen infinner sig bra känner oss jäktade och uppe i varv, men så är det faktiskt inte, det händer faktiskt fysiska grejor i hjärna och kropp, som likt en feltankning kan göra att motorn går sämre och till slut kollapsar.

Långvarig stress kan ge upphov till lågt serotonin, vilket gör att kortisolet inte får signal att släppas ut, samt att östrogenet och sköldkörtelhormonerna blir mer svårtillgängliga för kroppens celler. När serotonin går ner går dopamin upp, vilket kan ge symtom som vallningar, hjärtklappning, lågt kortisol, högt blodsocker, som i sin tur ger högt insulin. Vilket i sin tur leder till ökad fettinlagring, framförallt på magen, där sockret lagras i stället för att användas.

 Detta kan leda till att receptorerna som ska ta emot insulinet blir resistenta och även färre i antalet, vilket i sin tur leder till att glukos får allt svårare att komma in i cellerna och att allt mer insulin insöndras för att försöka få respons i kroppen. Förutom att ett högt insulin bidrar till ökad fettinlagring så bidrar det även till att androgena hormoner ökar, såsom DHEA och testosteron. O.s.v. o.s.v. o.s.v….. Tillslut, oreparerbar kollaps. Ja, så är det faktiskt, vi går sönder även vi, och då är det inte lika enkelt som att ”bara” byta motor.

Varför väljer då så många att bara ignorera feltankningarna? Varför väljer vi som arbetsgivare att inte stanna upp våra anställda och regelbundet diskutera situationen och status för att motverka kollapsen av kroppens ” högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.”?

Svaret kanske är …

-Vi uppfattar/ser det helt enkelt inte som den akuta skada som sker i en feltankad bil, där lampor lyser och bilen hackar, utan vi accepterar och anpassar oss till rådande omständigheter.

Vi ”tänker” inte klart och vår hjärna slår bort de ”galna” tankarna om hur sköra vi är och kliver istället in i ett autopilotläge motsvarande de gamla Kamikaze-piloterna. All ära till olika behandlingsmetoder som finns och all respekt för dessa, men faktum är att majoriteten av individer och organisationer idag känns som sädesfält som inväntar skörden, där skador behandlas först efter att de har passerats av slåttermaskinen.

Vågar vi öppna upp oss och dela våra erfarenheter runt detta viktiga ämne, kan vi hjälpa varandra att hålla motorn igång eller få hjälp att inse när det är dags att byta bränsle. Bara att prata om hur vi mår eller hur vi känner oss kan minska stressen inom oss så att hälsosammare signalsubstanser skapas i kroppen och knoppen.

Jag är intresserad av att höra om det finns exempel på hur Ni själva som individ eller i Er organisation jobbat/jobbar just med rådande klimat för att hantera den stress som nu mer och mer är en regel än ett undantag på marknaden med de lönsamhetsmål, tillväxtmål och effektiviseringsmål som är synonymt i vår del av världen. 

I vilken utsträckning har det sedan mars 2016 inletts systematiskt arbetsmiljöarbete enligt AFS 2015:4 för att förbättra organisatorisk och social arbetsmiljö i din verksamhet? Vilka konkreta åtgärder kan du dela med dig för att rörelsen skall vara framåtriktad och sund?

Med denna artikel vill jag belysa vikten av att verkligen tänka igenom avsikten med den digitaliseringsresa organisationen skall göra samt VARFÖR, och inte bara kasta sig in på en väg utan vision och mål. Viktigt är också att fundera på HUR resan skall kunna engagera personalen (medresenärerna) så att de upplever resan som otroligt positiv och värd att följa med på. Ytterligare så finns frågor som skall besvaras om VAD som skall göras och NÄR det är lämpligt att ta vissa steg på färden. Genomförs grundarbetet på rätt sätt kommer Digitaliseringsresan koppla ihop organisationen, motivera personalen och skapa stora värden som på riktigt effektiviserar och höjer känslan att vara anställd just här!

Jag önskar med detta Er alla en riktigt avkopplande och återhämtande helg, då återhämtning är en av de viktigaste parametrarna att tillsätta för att hantera och klara av stressen. Ju mer stress som finns upparbetad, desto längre återhämtning behövs!

Tänk att andra kan se kvaliteter hos dig som du själv inte vet att du har. Att de sedan ställer förväntningar på dig utifrån detta kan vara otroligt stressande att uppleva, när du själv känner att ”Vad sjutton, det där kan eller är ju inte jag!”

Detta är en av de viktigaste saker jag fått erfara och lära mig som konsult de senaste tre åren, efter att ha kastat mig ut från ”tryggheten” i att arbeta med försäljning under 30 år. Idag kastar jag mig allt som oftast ut för stupet och litar på min förmåga att hantera utmaningar jag ställs inför eller utsätter mig för. Detta har inneburit att min självkänsla och mitt självförtroende vuxit då jag lyckats genomföra saker jag tidigare inte visste att jag kunde.

Med detta i ryggen har jag vuxit ännu mer och vågar därför allt som oftast utmana mig ännu mer och följer idag den härliga devisen från Pippi Långstrump…

”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert”

Det är så otroligt mycket mer man kan än man själv tror att man kan, och vågar man bara ta klivet att ”göra”, så fungerar det ju oftast. Visst dunkar man huvudet i väggen någon enstaka gång, men faktiskt, det enda som händer är ju att man då faktiskt lär sig något.

Jag uppfattar ofta kunskaper hos människor i min omgivning vilka de själva inte tror att det har, där min tro på deras kapacitet (som jag också ser) är långt högre än deras egen. Det är så enkelt för mig att förutsätta att de själva skall förstå sin egen kapacitet (bara för att jag nu är sådan som person) och våga ta klivet och anta utmaningen som jag uppfattar att de klarar av, men så är det faktiskt inte.

Ställer Du kraven utan coaching eller dialog är det risk att du stressar personen i fråga och istället kanske får dem att känna sig långt mycket sämre än vad de egentligen är, och då i stället krymper ännu mer.

Vill du hjälpa till att övertyga, coacha och sporra andra att inse sin förmåga så att de därmed också vågar utmana sig själva och ta det avgörande kliven till det som de inte vet att de kan, se då till att verkligen berätta för dem varför du ser deras kapacitet och förmåga, istället för att bara ställa krav och förutsätta/tro att alla har samma syn på sig själva så som Du ser dem.

Lycka till med att sporra dina kollegor, anställda eller vänner att nå de mål och drömmar som de själva kanske inte tror att de har kapacitet att uppnå, och gör det på ett sätt som lyfter dem och får dem att tro på sig själva.

Vi diskuterar allt som ofta runt ledarskapets gåtor, om hur man ska göra si eller så.
Allt för att uppnå önskade resultat, uppsatta mål, lyckas motivera sig själv eller sina ”löpare” till stordåd.

Nu kommer jag inte linda in det här som jag kanske annars brukar gör i mina texter, men om Du inte kan eller förstår värdet av att kunna öppna andras ventiler är utbildningar, tankar och filosofier runt alla former av ledarskap lika värdefulla som en skitfläck på skjortan, Punkt!

Kanske i detta fall måste ursäkta min tydliga uppfattning runt detta, men när jag över lång tid tittat på hur vi blir påverkade både på arbetet och privat så har det visat sig att trycket blivit så otroligt högt på våra hjärnor att individ efter individ blåser sina packningar och väldigt lite görs preventivt, och det gör mig mer och mer upprörd. Verktygen och kunskapen finns ju faktiskt men hur många är det som verkligen anammar forskning och gör något åt det?

Vi har egentligen aldrig någonsin tidigare haft förutsättningar att ha det som bra i vårt land, men aldrig heller har så många mått så mentalt dåligt. Endast 13% av alla arbetsföra individer i Sverige är enligt forskning mentalt stimulerade av sitt arbete, 74% är omotiverade och på väg någon annanstans och de slutliga 13% är direkt negativa gentemot den verksamhet de arbetar i. Och till råga på allt så påvisar detta att det heller inte är någon uppgång i sikte. Detta är ingen rolig läsning, men vi kan som vanligt välja att blunda eller titta åt ett annat håll och ifrågasätta mätningarna, för visst stämmer väl inte detta…? Inte hos oss i alla fall…!

För att återkoppla till den viktiga ventilen så är det denna gång min liknelse av hjärnan med en ångmaskin. Jag tror inte att det för någon vid givet tillfälle är okänt att sjuktalet ökar lavinartat gällande hjärnstress, mentala utmattingssyndrom och utbrändhet i vårt samhälle, och varför då behöver man ju egentligen inte fundera på. Frågan är vad vi kan göra åt det hela och det är här jag kommer in på att kunna lufta systemet. Länge har vi haft helger, semestrar, fritidsintressen och träning som stunder som gett oss något extra, en bonus helt enkelt. Nu verkar det mer som att dessa aktiviteter har blivit ett måste på många håll för att ”folk” över huvud taget skall orka existera. En ventil alltså! Frågan är om det är så vi vill att det skall vara? Tidigare såg vi ledighet och träning som en bonus, nu ett måste, och kanske inte ens det räcker till för att sänka övertrycket i våra hjärnor.

Då är min mening med detta inlägg att det är där risken är som störst att trycket blir för högt och packningarna ryker som kunskapen om att öppna dem, släppa ut ångan och ventilera systemet måste finnas. Förstår jag inte vilka verktyg (se kunskaper och skills) jag måste ha för att lufta min personal eller organisations system så att trycket sjunker, oavsett vad det är som är orsaken, kommer jag aldrig få ut den önskade positiva effekten av mitt ledarskap. Att omge sig med människor som det formligen pyser ur öronen på kommer förr eller senare resultera i att effekten blir oönskad på mer än ett sätt.

Och det är ju lätt att sitta där som en besserwisser och säga kanske många då tycker, eller kom hit och se på verkligheten, titta på hur jag/vi har det! Det är inte så förbaskat lätt att få andra att öppna upp och lätta på trycket! Och det är ju precis det jag menar, ”man” fattar kanske inte hur och vad som behöver göras, ”man” kanske inte har ”verktygen” att vrida på rätt kranar oavsett om man är VD, personalchef, ekonomichef, säljchef eller har någon annan titel i ryggsäcken. Det hjälper inte vilken titel man har om man inte är mästare på att ”vrida andras kran” och lätta på trycket för rätt person vid rätt tillfälle. Sitter man med en slägga eller såg (se piska & morot) i verktygslådan men behöver en rörtång (se egna kunskaper om hjärna, beteenden, HR) blir det ju ganska svårt.

Jag kommer inte att ge några elementära tips eller råd runt detta ”kranvridande” här och nu för det finns alldeles för många kombinationer för att säga att det finns ett sätt som är rätt och ett som är fel. Så enkelt är det ju inte…! Men det är heller inte så jäkla svårt! Eller hur…!

Börjar man aldrig intressera sig för kranvridandet och införskaffar sin första rörtång så kommer man heller aldrig att lära sig att vrida åt rätt håll, och behövs det hjälp, ett bollplank eller en sparringpartner för att få svart bälte i Kranvridning så är det bara att Du hör av dig till mig, så ska jag göra vad jag kan för att dela med mig av de sätt jag kan och har lärt mig genom åren.

Under lång tid har jag med ljus och lykta sökt efter ett verktyg som kan göra min vardag lite lättare, mer strukturerad och framför allt avlasta min hjärna från att behöva komma ihåg allt som skall utföras. Jag har hela tiden vetat vad det är jag vill ha men inte funnit ”DET”! Nu har jag funnit ”DET”! (från stycke fem beskriver jag verktygen)

Vi utsätts ju idag för så enormt mycket extern information som påverkar oss vilket kräver stor uppmärksamhet och energi av vår hjärna. Utöver detta så har vi våra arbeten och alla de uppgifter som måste utföras och prioriteras efter bästa förmåga vilket i många fall kan frammana det fruktade ordet stress. I och med att stress skapas och den många gånger blir för hög för oss att hantera ökar risken att vi glömmer saker eller göra felprioriteringar. När denna onda cirkel pågår för länge landar de flesta i en ohållbar situation (Läs gärna någon av mina tidigare artiklar om stress m.m.). Inget konstigt i detta men vi kräver mer och mer av oss själva och av någon anledning verkar det som att vi hela tiden får mer och mer att göra på kortare tid. Ytterligare en anledning till att vi glömmer saker är så klart att vi åldras och vi blir då än mer påverkade av den negativa stressen.

Någon gång på 90-talet genomförde jag tillsammans med kollegor där jag då arbetade en kurs i Time Management. Vi fick då fina planeringsböcker/kalendrar, organiseringsmappar, pennor. flikar, ”fnuddar”, färgade papper och innehålls-förteckningar samt mycket annat smått och gott. Vi fick lära oss hur vi skulle planera, tugga i oss elefanten bit för bit, strukturera och organisera oss, avsätta tid för att få en fantastiskt mycket bättre arbetsvardag och ökad effektivitet av vår tid. Vi köpte dessa kalendrar, mappar och tillbehör för stora pengar, men de som anammade arbetssättet blev faktiskt jäkligt bra och effektiva i att planera sin tid och arbete. Du kommer kanske själv ihåg detta om du som jag har några år på nacken?

Jag har efter detta ett flertal gånger under åren vid diverse utbildningar fått med mig tips, råd och idéer hur man skall prioritera sin tid på bästa sätt men har med digitaliseringen inte riktigt funnit mig tillrätta med de verktyg som finns att tillgå. Jag har släppt det manuella planeringssättet sedan länge, föll in i Outlook kalendern och där försökt nyttja uppgiftsdelen men inte känt att det blir naturligt och överskådligt då jag inte sitter vid datorn hela dagarna. Tycker heller inte att det fungerat bra att köra uppgifter eller kom ihåg via Outlook-appen i mobilen. Har sökt andra verktyg och appar men inte fått dem att bli integrerade med övriga Office-verktyg vilka jag använder dagligen som exempelvis OneNote, och då blir det ju ytterligare ett moment att hantera. ”No Good”!

Men nu! Nu i dagarna kom det jag letat efter och det är To-Do Appen som levereras via Microsoft och är integrerad mot Office365. (Tidigare Wunderlist). To-Do är byggt på Office 365, vilket under de närmaste månaderna kommer att göra det möjligt för produkten att vara ännu mer användbar på flera ställen. Den första integrationen med Outlook gör det enkelt att hålla kontroll på Outlook-uppgifterna var som helst. Enligt information kommer To-Do under de närmaste månaderna kompletteras med fler av Wunderlist-favoritelementen och lägga till funktioner som listdelning, apps för Mac, iPad och Android-tablett, samt ytterligare integreringar med andra Microsoft-tjänster. När Microsoft är övertygade om att de har införlivat det bästa av Wunderlist i To-Do, kommer man att pensionera Wunderlist.

Nu kan jag jobba och skapa uppgifter i OneNote vid mina möten, Outlook, eller direkt i To-Do Appen på min dator som sömlöst synkroniserar med varandra samt även med To-Do Appen på mina båda telefoner. Jag har To-Do Appen uppe på min datorskärm hela dagen och kan där enkelt se, skapa nya uppgifter, avsluta färdiga eller omprioritera dem. När jag lämnar kontoret kliver jag in i telefonappen och kan likväl där skapa, avsluta eller prioritera uppgifter så som jag önskar och det synkroniseras med Outlook.

Min arbetsdag kantas som säker många andras av behovet att snabbt kunna omprioritera uppgifter och aktiviteter vilket kanske inte är optimalt, men så är det i alla fall. Mängder av olika bollar i luften och det vet vi ju hur många saker en man sägas klarar av samtidigt… ? Det dyker upp saker som är viktigare eller mer brådskande och då måste ges förtur av olika anledningar. Ibland tar de nya uppgifterna/projekten mer tid i form av någon timme eller flera dagar (med avbrott så klart) vilket inneburit att andra aktiviteter/bollar halkat ned i prioriteringslistan och blivit liggande onödigt länge eller kanske till och med blivit bortglömda till dess att en påminnelse dyker upp någonstans. Även detta ”Icke Godkänt”!

Nu ligger mitt fokus på att skapa mig en vana att integrerat jobba med alla dessa tre verktyg där jag tidigare effektivt nyttjat OneNote och Outlook, men som sagt nu fått det tredje efterlängtade benet To-Do till pallen så att den skall vara stabil nog att ha som plattform för att nå högre effektivitet i mitt vardagsarbete och samtidigt avlasta hjärnan. Känns riktigt bra måste jag säga!

Vänta inte!

1. Ladda ned Appen To-Do till din dator och till din mobil och koppla mot företagets O365.
2. Börja använda OneNote som noteringsverktyg för dig själv och i grupp.
3. Koppla ihop användningen av OneNote, Outlook och To-Do och få en mycket behagligare och roligare arbetsvardag.

Vill Du få inspiration, tips och råd om hur du kan bygga ihop denna plattform och därmed utnyttja ditt Office365 på ett effektivt, strukturerat och faktiskt roligt sätt med OneNote, Outlook och To-Do så hör Du bara av dig till mig med en kontaktförfrågan via mail.

Jag hjälper med glädje Dig och din verksamhet att bli effektivare med hjälp av dessa verktyg.

Under de hundratusentals år människan som art existerat har definitionen av ledarskap förändras ganska så drastiskt om man djupdyker i vår riktigt långa historia. De senaste 200-tusen åren då den ”moderna” formen av människa började ta form och i samband med detta började utkonkurrera de andra arterna på grund av fortplantningssystem, intelligens och förmåga att finna föda, infann sig också ett avgörande modell av ledarskap där inte alltid styrkan längre var den avgörande faktorn.

I jägar- och samlarkulturerna började ledarskapet ställa krav på intelligens och kunskap för överlevnad i gruppen även om den starkaste ändå kunde hävda sin rätt till att vara ledare och fysiskt utmana dem som de ifrågasatte detta. Vidare utvecklades våra kulturer ytterligare till nomadism, jordbruk och människan kunde slutligen bli bofasta i grupper och samhällen. I och med detta behövde ledarskapet utvecklas ytterligare till att hantera just strukturer i grupper, utveckla ledarskap hos andra, utveckling av samhällen o.s.v. Det började mer handla om att verbalt kunna argumentera och övertyga andra för att tillskansa sig ledarskapet alternativt styra andra baserat på att sprida känslor av rädsla och underlägsenhet.

I människans historia har det alltid funnits behov av ledare och så kallade följare vilket i vår tid kallas för organisation, samhälle o.s.v. När ledarskapet utmanas på olika sätt blir det lätt turbulent, osäkerhet skapats och konflikter av olika karaktär uppstår. Ledarskapet har behövts för att människan skulle kunna överleva och utvecklas till vad vi är idag. Människan har som de flesta andra varelser behovet av att ett ledarskap finns, så att medfött behov av struktur och organisation inte utmanas allt för häftigt i våra hjärnor eller att vi i värsta fall får känslan att stå ensamma och utanför. Vi accepterar ganska så mycket för att få möjligheten att tillhöra något.

 Ledarskap är vad jag skulle säga ett av dagens mest komplicerade yrken då det kräver mängder av ”hjärn-skills” för att lyckas riktigt bra. Det tas väldigt ofta alldeles för lätt på innebörden i att vara ledare och de utmaningar en ledare ställs inför i relationen med andra människor i dagens samhälle och organisationer. Det är inte riktigt lika enkelt som förr då de mål vi idag strävar mot utöver fortplantning och överlevnad inte alltid speglar gruppens och individens inneboende övertygelse om vad som personligen är tillräckligt betydelsefullt och prioriterat för att följa ledarens direktiv till 100%. Detta kan då skapa ogillande, stress och ibland även rädsla. Generation Y och Z har absolut inte samma prioriteringar som generation X eller tidigare vilket ställer enormt höga krav på ledarskapets elasticitet för att få med sig hela sin grupp eller organisation.

Ogillande, stress och rädsla triggar igång signalsubstanser i kroppen vilket påverkar vår hjärna på ett sätt som riskerar att vi faller in i negativa beteenden, tappar engagemang, blir omotiverade och med detta också självklart presterar sämre. Som ledare har jag då ett antal nya utmaningar att ta tag i. Antingen gör jag vad jag kan på det traditionella och mest vanliga sättet för att lösa de uppenbara och synliga problemen i form av att tillrättavisa, diskutera eller slutningen kicka individen/individerna, eller så måste jag sätta mig in i de mer utmanande problemen (relationer, känslor m.m.) vilket inte är lika vanligt förekommande. När jag i överskriften nämnde ”Kicka” omotiverad personal så förstår nog alla som känner mig eller har läst tidigare inlägg att det inte är att fysiskt kicka eller förvisa personal min kontext handlar om utan den mer utmanande lösningen.

Från att valet av ledare till större delen styrdes av fysisk styrka, kapacitet att hämta hem mat till stammen och därmed ges störst förutsättningar för fortplantning och tilldelning av mat har det i dagens samhälle gått över till att det i huvudsak den kommunikativa och retoriska förmågan som styr vem som skall vara ledare för att därmed erhålla status, pengar och välmående. Ytterst sällan är det kapaciteten och kunskapen om att KICKA! igång rätt substanser i andras hjärnor som avgör valet av en organisations ledare. Att kunna KICKA igång positiva substanser hos sig själv och andra är ändå det jag personligen ser vara avgörande hur en organisation egentligen mår, och de viktiga påslagen hjärnan måste få för att vi ska agera på önskat sätt. Hur mycket våra förutsättningar än har ändrats sedan människans uppkomst för att uppnå status, erhålla föda och fortplanta oss har vår hjärnas sätt att fungera, reagera och producera påverkande substanser egentligen inte utvecklats alls. Detta gör att vi idag tyvärr inte är så mycket vassare på att tvinga tillbaka våra blixtsnabba beslut via reptilhjärnan än vi var för 100.000-tals år sedan. Visst har det skett utveckling som gör att vi är mer rationella och analytiska via ”Tankehjärnan” (Neocortex) om vi får lite tid på oss, men då gäller det också att hindra ”Reptilhjärnans” blixtsnabba sätt att ta beslut. Spännande också är att ju mer stress, trötthet, oro, otrygghet o.s.v. vi utsätts för desto mer flyttas beslutsfattandet över till den äldre och mer instinktstyrda Reptilhjärnan. Känns det igen?

Amygdala, Striatum, Septum, Frontalloben, Hypotalamus, Dopamin, Serotonin, Noradrenalin o.s.v. är några av alla de gemensamma delar samt signalsubstanser som finns i allas våra hjärnor. Det här är komponenter som gjort att vi överlevt som art under hundratusentals år. Hur och varför dessa blir påverkade och reagerar är unikt från person till person, men att de reagerar och effekten av reaktionerna är lika så länge våra hjärnor inte är påverkade av stimulantia eller sjukdom.

När vi känner oss arga, stressade, rädda eller hotade händer det saker i vår hjärna likväl när vi känner oss glada, lugna och trygga. Att ha fingertoppskänslan och kunskapen om att hantera och styra dessa substanser i först och främst sig själv samt sedan en organisations alla individer, att förstå vilken påverkan och mix av substanser som är mest gynnsamma för att KICKA alla individer åt önskat håll är det som skapar trygghet, glädje och energi. Dessa komponenter är i mina tankar basen för en driven, energirik och framgångsrik organisation och byggs av ledare med just förståelse och kunskap i hur man ska hantera sin och andras hjärnor för att KICKA på rätt sätt.

Det kanske låter som hokus-pokus men mängder av forskning från de senaste åren talar sitt tydliga språk gällande människans grundläggande behov och beteenden samt resultaten då dessa uppfylls. Trots detta finns det så många organisationer världen runt som styrs av ”old fashion thinking” i form av yttre belöningar, piska och morot, siffror och utdelningar samt att det då ofta resulterar i att det är ledningens/ledarens komponenter i hjärnan som erhåller de största positiva kickarna? Att som ledare lära sig att medvetet jobba med KICKNING av det sammansatta teamets inneboende komponenter och tillgodose gruppens och individens känslor av trygghet, glädje och energi borde vara självklart.

Att våga utmana sig själv och ödmjukt böja sig för värdet och vikten av att förändra gamla invanda beteenden och filosofier inom ledarskap till något som enligt forskning skapar enorm styrka, glädje och engagemang i individ och organisation och slutligen ett än bättre resultatet på sista raden.

Nu låter det kanske som att detta är en Quick-Fix och den enda vägen, men detta är inte riktigt sant. För att detta skall lyckas måste man som ledare övertyga sin egen hjärna om att detta är rätt väg att vandra, och det är långt ifrån enkelt om man har med sig det väl inarbetade organisationstänket med sig i bagaget sedan generationer. Det krävs enorm hjärnkraft för att ändra och ifrågasätta sin egen övertygelse vilket hjärnan febrilt jobbar för att hålla sig undan ifrån. Varför då? Jo precis av den anledningen jag tidigare skrivit om, hjärnan vill arbeta så lite som möjligt! När man ifrågasätter sig själv, sina övertygelser och sina värderingar, så produceras ”fel” signalämnen i hjärnan (rädsla, ilska, stress) som i sin tur leder till signaler som gör att vi upplever förändring och ifrågasättandet som ett hot. Den skönaste vägen är då att avstå och istället vara kvar i det befintliga som då kickar igång en dusch av belöning och avslappning (kontraproduktivt).

Jag är min hjärna och den enda som kan tvinga mig till att acceptera förändring är jag själv. Det som verkar för att hålla bort allt det nya och okända är min hjärna, det vill säga Jag! 

Att veta mer/mycket om sin egen hjärna och hur en hjärna fungerar är en förutsättning för att kunna leda sig själv och andra på bästa möjliga sätt, samt att det är först när jag förstår hur jag själv fungerar som jag kan styra och påverka mina och andras reaktioner mot önskat läge.

Så här i semestertider går många ned på lågvarv, sparkar grus, ligger i hängmattan och hinner fundera över både det ena och det andra. Förhoppningsvis har man nu lagt vardagen bakom sig och kunnat släppa stress och press för att hjärnan skall vara tillräckligt avkopplad.

När man kommer ned i ledighetskurvan på riktigt händer det något fantastiskt med hjärnan som då ges möjligheten att hantera nya tankar, vilka under stressade perioder befinner sig långt borta eller inte alls är närvarande. Det kan till och med vara som så att man börjar fundera vad det är man håller på med i sitt liv, vilket syfte man har med det man gör samt andra avgörande existentiella frågor.

När semestern och ledigheten börjar lida mot sitt slut kan det uppkomma konflikt-lika känslor om att släppa den sköna ledigheten för att återgå till sin vardag, sitt arbete och sina arbetsuppgifter. För många kan hjärnan då bygga upp oro, stress och obehagskänslor då ledigheten och lugnet känns så mycket behagligare att befinna sig i. Detta kan tyvärr ge en bitter smak åt de sista semesterdagarna.

Detta är något som skiljer på dem som ”bara” har ett arbete från dem som har en livsuppgift eller ett ”kall”. Beroende på hur man uppfattar sitt arbete är jag övertygad om att de känslor man har för att kliva ”tillbaka” från semester och ledighet är väsentligt skilda.

Att omformulera sina arbetsuppgifter till att bli ett kall leder till att man känner ökad motivation, mer inre driv och man känner sig lycklig med att utföra de saker som driver mot kallet/målet. Eventuellt kan man även i sitt kall uppnå ett tillstånd som kallas ”Flow” vilket är extremt produktivt.

Därför vill jag tipsa alla som läser detta att  genomföra följande då Ni kommit tillbaka efter semestern:

Ge hela personalen inklusive dig själv till uppgift att omformulera sina/dina arbetsuppgifter till att istället bli ett kall eller en livsuppgift som betyder något.

Från att vara: ”Jag är bara orderadministratör på ett företag och är därför inte så viktig…”  kan man formulera om sin arbetsbeskrivning till ett kall som kan se ut så här…

Jag är orderadministratör på ett företag som utvecklar de bästa förutsättningarna för våra kunder att lyckas med hjälp av IT. Genom att jag assisterar företagets VD, ledning och säljare på bästa sätt ges dom de bästa förutsättningarna att skaffa kapital, vilket ger bolaget möjlighet att rekrytera den bästa personalen, investera i utveckling och därmed skapa en trygg framtid och en seriös samarbetspartner för våra kunder.

Detta ökar bolagets chans att utvecklas och komma på nya lösningar som i slutändan kan hjälpa ännu fler kunder att bli kostnadseffektiva, känna trygghet och nå framgång.

Min insats gör också att vårt företag genom sin vinst kan ge ökat stöd till välgörenhet som Barncancerfonden och därmed rädda fler barn från sjukdom…. Därför är mitt arbete och min arbetsinsats viktig!

Viktigt är att identifiera ett klart syfte, vilken roll
man har och vilket värde man tillför.

Självklart skiljer sig arbetsuppgifterna och därmed också det personliga kallet, men kallet bör definieras inifrån individen själv för att skapa en värdefull betydelse.

Som ”grädde på moset” kan även ledningen/ledningsgruppen utmanas att göra detsamma för hela företaget/verksamheten, och då skapa ett syfte där alla anställda direkt skall kunna knyta an till syftet och dess värden, samt triggas av en inre motivation att uppfylla sitt personliga kall då de visualiserar det framför sig. (Kanske ger det även motsvarande effekt då Era kunder ser det…)

Den här utmaningen kommer att tillföra många positiva effekter, men framför allt skapa ett resultat som speglar VARFÖR ni gör det ni gör och därmed motivera varje enskild individ att känna en högre betydelse och ett personligt inre driv att uppfylla sitt kall.

Önskar återigen en härlig fortsättning på sommaren och en fantastisk bra återkomst efter sommaren med de högt motiverade medarbetare som påbörjar resan mot sitt kall med några ”enkla” ord.

Mål bör alltid formuleras som att man är Där just Nu, så att de upplevs och kan ”smakas” på, annars är risken att smaken av det ”gamla” ofta är gott nog.

• Att sätta nytt mål = Förändring av tillstånd
• Förändring av tillstånd = Önskat nytt tillstånd 
• Önskat nytt tillstånd = Problem i nuet
• Problem i nuet = Känslomässig konflikt
• Känslomässig konflikt = Påverkan av alla sinnen

Formulering av nytt mål måste förankras i alla sinnen hos dem som påverkas av det nya målet. Alla har olika prioriterade sinnen och värden som styr. Hur det känns, låter, ser ut, smakar, och luktar.

För att förflytta oss från Nu till Där behövs resurser, information och strategi. Ju mer positivt och precist (på alla sensoriska nivåer) man definierar vad man vill och förankrar dessa känslor, desto större möjligheter att målet uppnås.

Att ta beslut om ett nytt mål kräver interna beslut om att röra sig till, ifrån eller vara kvar. Om inte den framtida sensoriska upplevelsen är starkare, varför då sträva efter den?

Hur djupt planterar Du (din organisation) den positiva känslan/upplevelsen i dig själv och i dina medarbetare när nya mål formuleras? Hur väl blir varje persons ”framtidssmak”  tillgodosedd och upplevd på resan och vid slutmålet?

Några enkla råd att använda vid skapande av mål

• Tro inte att alla tänker som Du själv
• Förutsätt inte att alla berörs av samma saker som Du själv
• Lär Dig vilket sinne som berör Dig själv och är prioriterat
• Lär Dig vilket prioriterat sinne som berör andra individer starkast
• Se till att få med olika innebörd som berör alla sensoriska sinnen i målet
• Bekräfta att målet/målen förankras starkt hos alla som är berörda
• Led mot och med de inneboende känslorna och inte endast målet i sig

Sist men inte minst!

Att lära sig förstå hur den mänskliga hjärnan fungerar är en kunskap som bygger fantastiska möjligheter för den som har mod att nyttja den.

”A team is not a group of people who work together.

A team is a group of people who trust each other.”

Många företag, organisationer och lag strävar idag självklart efter att summan av alla ingående komponenter skall bli mer än antalet enskilda komponenter. 1+1 skall alltså vara större än 2, 2+3 borde bli 7 o.s.v., men det är inte alltid så enkelt att bara för att man vill detta, sätter det som ett mål eller har skapat den visionen.

En grupp av människor består av individer med olika agendor, olika värden och värderingar och hur enkelt det än låter att sammanfoga allt detta och få den önskade positiva ekvationen, så tarvar det en eller fler goda och insiktsfulla matematiker för att kontinuerligt addera positiva termer.

Hur positiva enheterna är var för sig så kan det hända, och det händer från och till att när de sätts ihop så blir summan mindre än det totala antalet termer. En ouppmärksam, oerfaren eller okunnig matematiker som tar ekvationen för given eller av olika anledningar beräknar ekvationens ingående element på fel sätt, riskerar att ekvationen istället vänder åt andra hållet så att 1+1 blir 1.5, eller ännu värre att en negativ kurva med lutningen åt fel håll uppstår.

Det här är ett enormt vanligt fenomen inom idrotten då stjärnor sätts samman till ett landslag, ett regionslag eller om en eller fler nya ”spelare” tas in i fungerande lag. Matematikern kan ha den bästa intentionen och den/de ingående termerna alla vara positiva, men matematikern måste vara en professor med kunskap och fingertoppskänsla för att förstå att negativa tal kan gömma sig inom dolda parenteser då dessa kan smyga upp i ekvationen.

Vad är då som händer när dessa negativa tal oväntat dyker upp i ett företag, en verksamhet, en organisation eller i ett lag? Tal som riskerar att vända kurvan åt ett oönskat håll, element som inte uppfattats eller att plus och plus rätt vad det är blir minus.

Många gånger handlar det om just olika agendor, olika drivkrafter och värderingar, personligheter som inte matchar, men sen finns det självklart också en av de tuffaste utmaningarna vilket är när komponenterna eskalerar till gruppbildning och interna dolda stridigheter vilket förändrat termer till minuender och subtrahender. En önskad högre totalsumma har nu istället blivit en oönskad differens!

När det gemensamma syftet, målet eller visionen hamnar på en otydlig plats efter egot, eller då fokus vrids till att skydda egna värderingar, egna ståndpunkter och förtroendet mellan individerna inte är tillräcklig högt, det är då det händer, det är då den positiva kalkylen riskerar att avstanna eller i värsta fall vända till ett negativt tal om inget görs. Det handlar inte längre om att få ihop kalkylen, det handlar för matematikern om att nu jobba med enheter och de mjuka värdena för att förstå hur differensen återigen skall kunna vändas till en positiv summa.

Nu handlar det inte om att endast tillsätta enstaka positiva termer, utan matematikern måste verkligen använda sin skarpaste analys så att det som kastas in eller dras bort från ekvationen har det ”rätta” värdet. Här kan matematikern inte längre bara tro sig veta eller förutsätta att en enskild parameter är lösningen. Ibland kan rekommendationen vara att lägga ut kalkylen till en extern professor i matematik för att erhålla en annan vinkling på problemet.

Om vi utgår från att ansvaret och svaret inte alltid ligger i de enskilt ingående komponenternas egna förmåga att forma sig så att summan blir större än … , hur är då Era erfarenheter ekvationer genom ert arbetsliv som medarbetare, ledare eller konsult?

Har ekvationerna innehållit en eller flera obekanta konstanter eller variabler som påverkat svaret så att det inte blivit det avsedda?

Hur har matematikern eller professorn uppfattat de obekanta variablerna som i värsta fall varit eller blivit negativa och istället vänt dem till kända positiva?

Har man aktivt haft eller har ekvationen under luppen för att hela tiden se till att inga dolda parenteser uppkommer?