Känner Du att den så kallade digitaliseringen på ditt företag och i samhället skapat mer möjligheter för Dig att bli effektivare så att du upplever dig mindre stressad än för 10-15 år sedan…?
Absolut inte säger de flesta jag träffar!
Tänk Dig att Du sitter i en dieselbil och tuffar på tills det är dags att tanka. Väl inne på bensinstationen så åker du fram till pumpen, stoppar in ditt kort och slår din fyrsiffriga kod. Du öppnar tanklocket och väljer pumphandtaget och fyller upp bilen med bensin. Här kan Du då om du är lite observant åtgärda misstaget och då inte slå på tändningen. Tillkalla hjälp och se till att pumpa ur det felaktiga bränslet, fyll på med diesel och bilen kan rulla vidare.
Är det så att du inte är observant och börjar köra iväg så kommer bilen inom kort börja bete sig konstigt, knacka kraftigt, gå ryckigt och varningslamporna börjar lysa. Agerar du snabbt i det läget kan du rädda motorn.
Kör du, trots knackningarna, vidare så stannar bilen av sig själv inom någon kilometer eller två. Men då kan det vara för sent om du har otur. Risken finns att diverse delar har tagit skada. Det innebär i så fall en mycket kostsam reparation, åtskilliga tusenlappar går upp i rök.
Värsta scenariot är om dieselbilen är halvfylld eller mer och du fyller den med 15-20 liter bensin. Då kommer du iväg som vanligt och hinner en bra bit innan motorn börjar småspika. Sedan blir knackningarna värre och värre och till slut blir du tvungen att stanna, om inte annat för att motorn havererar. Men även om du får stopp på bilen innan motorn definitivt ger upp, så är den med all sannolikhet totalt förstörd. Högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.
Det jag vill jämföra med en onormalt stressad hjärna är att den just tar stryk om den körs på fel bränsle för länge. Och vad är då fel bränsle kan man undra…
Jo, så här är det ju, och alla vet egentligen om det, men likt förbaskat landar vi i den fysiska misshandeln av vår hjärna och då även kropp på grund av olika anledningar. Vi tror kanske att vi när stressen infinner sig bra känner oss jäktade och uppe i varv, men så är det faktiskt inte, det händer faktiskt fysiska grejor i hjärna och kropp, som likt en feltankning kan göra att motorn går sämre och till slut kollapsar.
Långvarig stress kan ge upphov till lågt serotonin, vilket gör att kortisolet inte får signal att släppas ut, samt att östrogenet och sköldkörtelhormonerna blir mer svårtillgängliga för kroppens celler. När serotonin går ner går dopamin upp, vilket kan ge symtom som vallningar, hjärtklappning, lågt kortisol, högt blodsocker, som i sin tur ger högt insulin. Vilket i sin tur leder till ökad fettinlagring, framförallt på magen, där sockret lagras i stället för att användas.
Detta kan leda till att receptorerna som ska ta emot insulinet blir resistenta och även färre i antalet, vilket i sin tur leder till att glukos får allt svårare att komma in i cellerna och att allt mer insulin insöndras för att försöka få respons i kroppen. Förutom att ett högt insulin bidrar till ökad fettinlagring så bidrar det även till att androgena hormoner ökar, såsom DHEA och testosteron. O.s.v. o.s.v. o.s.v….. Tillslut, oreparerbar kollaps. Ja, så är det faktiskt, vi går sönder även vi, och då är det inte lika enkelt som att ”bara” byta motor.
Varför väljer då så många att bara ignorera feltankningarna? Varför väljer vi som arbetsgivare att inte stanna upp våra anställda och regelbundet diskutera situationen och status för att motverka kollapsen av kroppens ” högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.”?
Svaret kanske är …
-Vi uppfattar/ser det helt enkelt inte som den akuta skada som sker i en feltankad bil, där lampor lyser och bilen hackar, utan vi accepterar och anpassar oss till rådande omständigheter.
Vi ”tänker” inte klart och vår hjärna slår bort de ”galna” tankarna om hur sköra vi är och kliver istället in i ett autopilotläge motsvarande de gamla Kamikaze-piloterna. All ära till olika behandlingsmetoder som finns och all respekt för dessa, men faktum är att majoriteten av individer och organisationer idag känns som sädesfält som inväntar skörden, där skador behandlas först efter att de har passerats av slåttermaskinen.
Vågar vi öppna upp oss och dela våra erfarenheter runt detta viktiga ämne, kan vi hjälpa varandra att hålla motorn igång eller få hjälp att inse när det är dags att byta bränsle. Bara att prata om hur vi mår eller hur vi känner oss kan minska stressen inom oss så att hälsosammare signalsubstanser skapas i kroppen och knoppen.
Jag är intresserad av att höra om det finns exempel på hur Ni själva som individ eller i Er organisation jobbat/jobbar just med rådande klimat för att hantera den stress som nu mer och mer är en regel än ett undantag på marknaden med de lönsamhetsmål, tillväxtmål och effektiviseringsmål som är synonymt i vår del av världen.
I vilken utsträckning har det sedan mars 2016 inletts systematiskt arbetsmiljöarbete enligt AFS 2015:4 för att förbättra organisatorisk och social arbetsmiljö i din verksamhet? Vilka konkreta åtgärder kan du dela med dig för att rörelsen skall vara framåtriktad och sund?
Med denna artikel vill jag belysa vikten av att verkligen tänka igenom avsikten med den digitaliseringsresa organisationen skall göra samt VARFÖR, och inte bara kasta sig in på en väg utan vision och mål. Viktigt är också att fundera på HUR resan skall kunna engagera personalen (medresenärerna) så att de upplever resan som otroligt positiv och värd att följa med på. Ytterligare så finns frågor som skall besvaras om VAD som skall göras och NÄR det är lämpligt att ta vissa steg på färden. Genomförs grundarbetet på rätt sätt kommer Digitaliseringsresan koppla ihop organisationen, motivera personalen och skapa stora värden som på riktigt effektiviserar och höjer känslan att vara anställd just här!
Jag önskar med detta Er alla en riktigt avkopplande och återhämtande helg, då återhämtning är en av de viktigaste parametrarna att tillsätta för att hantera och klara av stressen. Ju mer stress som finns upparbetad, desto längre återhämtning behövs!
