Så här delar du en kopia av ett e-postmeddelande (inklusive bifogade filer) till en chatt eller kanalchatt i Teams:
När du öppnat ett e-postmeddelande i Outlook-skrivbordsappen väljerdu även där Dela i Teams i verktygsfältets menyfliksområde, alternativt via prickarna uppe till höger i mailet. (Se nedan)
I Outlook på webben, välj prickarna (Fler åtgärder) och välj sedan Dela till Teams.
Välj den person, grupp eller kanal som du vill dela din e-post med.
Det kan du göra genom att söka eller välja bland förslagen.
Bland förslagen finns e-postmottagare, vanliga och senaste Dela till Teams-destinationer, chattar och kanaler som du nyligen besökt i Teams.
Om du vill kan du lägga till ett meddelande och presentera ditt e-postmeddelande eller förmedla extra information. Du kan använda @Taggningar precis som med andra Teams-meddelanden för att få rätt personers uppmärksamhet.
Om e-postmeddelandet har bifogade filer inkluderas de automatiskt när du skickar e-postmeddelandet till Teams. Om du föredrar att inte inkludera de bifogade filerna kan du ta bort dem innan du skickar dem till Teams.
Visa e-post i Teams
I Teams visas en förhandsgranskning av e-postmeddelandet som ett meddelande i chatten eller kanalen som du har skickat till. Om det är första gången du chattar med mottagaren skapas en ny chatt. Om du vill öppna och visa hela innehållet i e-postmeddelandet i Teams kan du välja förhandsgranskningen av e-postmeddelandena i meddelandet som skickas till chatten eller kanalkonversationen.
Du hittar också en kopia av det ursprungliga e-postmeddelandet på fliken Filer i den chatten eller kanalen. (I kanaler placeras e-postmeddelandena och bifogade filer i mappen E-postmeddelanden under fliken Filer)
Vill Du löpande få tips, idéer och uppdateringar om Microsoft/Office365 kan du följa DAST Partner på LinkedIn.
Med taggar kan du snabbt nå en utvald grupp av personer samtidigt.
Med taggar i Teams kan du kategorisera personer utifrån exempelvis roll, projekt, kompetens, o.s.v. Med taggen ”Ledningsgrupp” eller ”Projektgrupp” kan du till exempel nå utvalda grupper av personer i Teams utan att behöva skriva varje namn.
När en tagg har lagts till kan du skriva @Taggnamnet i en kanalchatt. Alla som har tilldelats/inkluderats i taggen får en avisering precis som de skulle göra om de vore @taggade individuellt.
Ett annat sätt att använda en Grupptagg är att starta en ny chatt (utanför Teamskanaler) och sedan välja taggen som är tilldelad till den gruppen och de personer du vill nå.
Skapa och hantera taggar i Teams
Välj Teams och leta reda på ditt team i listan (tillvänster i appen). Högerklicka på Teamet eller på de tre prickarna (Fler alternativ ) till höger om Teamnamnet. Välj sedan och sedan Hantera taggar .
Här kan du som Teamägare skapa Grupptaggar och tilldela dem till personer i gruppen. Alla i Teamet kan sedan använda dessa taggar.
Använd @Taggnamn i en kanalchatt
I en kanalkonversation skriver du/ni @Taggnamnet i meddelandet för att avisera alla i Grupptaggen. Taggen aviserar all som är kopplade till Grupptaggen.
Använda Grupptaggar i en chatt
Om du vill starta en Gruppchatt med medlemmarna i en tagg väljer du Ny , börjar skriva namnet på taggen och väljer rätt tagg från listan. Alla i Grupptaggen läggs till i fältet Till:. Du kan också se om du håller muspekaren över Grupptaggen vilka som ingår i den.
Hantera inställningar för teamägare
Teamägare kan välja vilka medlemmar i teamet som får lägga till taggar.
Vill Du löpande få tips, idéer och uppdateringar om Microsoft/Office365 kan du följa DAST Partner på LinkedIn.
Digital Transformation, digitalisering, digital utveckling är egentligen endast andra ord för en pågående och allt snabbare förändringsprocess, där digitala verktyg och innovationer finns till hands för att underlätta och effektivisera vårt samhälle.
Egentligen inget nytt då mänsklighetens utveckling alltid byggts på verktyg och innovationer. Skillnaden är att utvecklingen nu sker så otroligt mycket snabbare än förr, och hänger man inte med så kan man rätt vad det är vara passerad, borta och inaktuell, eller till och med idag ibland vara för tidig och därför åker ifrån perrongen när marknaden inte är mogen att kliva på.
Det handlar idag om en otrolig tajming, och det är det ”tåget” som många sitter och väntar på, och då kan man ju sitta hur länge som helst och fundera på vilket tåg och vagn som är lämpligast att kliva på…
Innovation och utveckling bygger som jag nämnde tidigare på idéer. Idéer som behöver förvaltas, testas, utmanas och framför allt genomföras, och en idé som aldrig utvecklas, förvaltas eller genomförs kommer aldrig bli något annat än instängd tanke eller en dröm.
Detta är det jag försöker förmedla till de organisationer jag stöttar i sina digitala utvecklingsresor. Det handlar otroligt mycket om att skapa förutsättningar för personalen/organisationen att vara motiverade, stimulerade och modiga i att uttrycka sina idéer, att våga utmana och att blotta sina tankar. Att se, utmana och våga påtala befintliga arbetssätt och möjliga flaskhalsar utan rädsla, och att kunna se en tydlig och attraherande vision som motiverar och engagerar.
För detta behövs ett modigt, tillåtande och coachande ledarskap. Ett ledarskap som bjuder in och uppmuntrar medarbetarna till dialog, ett ledarskap som hörsammar och möter alla idéer med intresse samt engagemang. Svaren nej.., med tillhörande fortsättning från ledningen får i princip aldrig existera, för alla vet vad som händer då. Just det! Det slår hål på kreativitet, innovation och vilja att vilja vara med och utveckla. De tre enskilt viktigaste byggstenarna för utveckling inom en organisation 2021.
Visst låter det enkelt och något som alla redan borde göra, eller lätt kan anamma i sina organisationer, men så är det tyvärr inte, får då hade ju otroligt många fler kommit väldigt mycket längre i sina digitala resor och förstått hur de skulle styra tågen och fylla dem med högt engagemang hos medresenärerna.
Tajming kan vara svår att påverka, men att vara förberedd, att agera eller driva innovation är faktiskt något man kan träna på.
I och med detta kan man bli otroligt mycket mer agil i sin verksamhet med ett mindset som gör att organisationen och individerna enklare möter snabb utveckling, minskar rädslan för förändring och kastar sig in på resan som positiva med-ledare, och framför allt vara engagerade och mentalt stimulerade till sitt arbete.
Om Du är den typ av person som upplever att du vill spara tid, bli effektivare och önskar dig bättre kontroll över din digitala arbetsdag, snabbt vill hitta den information som är värdefull för dig och dina kollegor just här och nu, och framför allt spara tid… Wow, då har du här verktyget som kan hjälpa dig med detta.Och vet du, det finns som standard inom Office365!
Med hjälp av verktyget Delve (=Gräva) visas en blandning av relevant innehåll från Microsoft 365. Du kan se både dina egna dokument och gemensamma dokument som kollegorna runt omkring dig arbetar med. Det här är dokument som lagras i OneDrive eller i SharePoint i Microsoft 365, eller som har delats med dig som bifogade filer i e-postmeddelanden.
OBS! Dina privata filer som ej är delade visas självklart ej för någon annan. Delve är ett fantastiskt verktyg för att snabbt hitta, sortera, kategorisera och samla ihop filer som ligger på många olika platser.
När du hittar dokument du är intresserad av kan du enkelt lägga till dem som favorit eller på en anslagstavla, så att du ännu enklare och snabbare kan hitta tillbaka till dem när du behöver dem. Du kan till och med dela en anslagstavla med dina kollegor så att ni har en gemensam plats att hitta aktuella filer på.
Dokumenten som dyker upp på Din startsida i Delve är inte ordnade enligt en tidslinje, till exempel efter senast ändrad, eller i alfabetisk ordning. I stället ordnar Delve dokument efter vad som bedöms vara mest relevant för dig just nu. Detsamma gäller när du söker i sökrutan. Du ser anpassade sökresultat baserat på vad som bedöms vara relevant för dig.
Till exempel: när du och en kollega ändrar eller visar samma dokument är det en trigger på att ni förmodligen arbetar tillsammans med det dokumentet.
Fler exempel på triggers som erbjuder dig information om relevanta filer i Delve:
de personer du kommunicerar med via e-post
de som du har delat dokument tidigare med
vem du har som chef
de som har samma chef som du
Delve visar de dokument som ”sannolikt” är mest relevanta för dig just nu. Delve uppfattar också till exempel om flera av de personer du regelbundet arbetar tillsammans med visar ett visst delat dokument. Dokumentet bör då troligtvis också vara intressant för dig, varvid Delve visar det för Dig i ett kort på startsidan. Informationen på varje innehållskort hjälper dig att förstå varför ett dokument visas för dig. Kanske har flera av dina kolleger visat det nyligen eller kanske har någon som du arbetar med ändrat det.
Nå ut till andra i organisationen via deras profilsida i Delve.
Delve är också ett fantastiskt verktyg för att snabbt hitta kontaktinformation om dina kollegor, visa vilken grupp eller organisationsstruktur personen tillhör. Använd Delve för att hantera din 365-profil, byt profilbild, lägg in ditt telefonnummer m.m. och för att upptäcka samt ordna den information som troligtvis är mest intressant för dig just nu – i hela Microsoft 365. Dela dina kunskaper och värdefullt vetande med dina kollegor om dig själv.
Du kan även kontakta någon inom din organisation direkt från deras Delve-profil, via e-post, telefon eller Teams. För att göra det enklare att veta när du kan kontakta någon ger Delve dig en översikt av hur en persons dag ser ut genom att visa tillgänglig/upptagen-information från deras kalender. Och om någon inte är på kontoret visar Delve även deras frånvaromeddelande.
Logga in på portal.office.com och testa Delve-appen direkt inifrån din Microsoft-365 miljö och ladda även ned den till din mobila enhet så kan du bli effektivare, spara tid och nyttja den oberoende av vart du befinner dig.
Känner Du att den så kallade digitaliseringen på ditt företag och i samhället skapat mer möjligheter för Dig att bli effektivare så att du upplever dig mindre stressad än för 10-15 år sedan…?
Absolut inte säger de flesta jag träffar!
Tänk Dig att Du sitter i en dieselbil och tuffar på tills det är dags att tanka. Väl inne på bensinstationen så åker du fram till pumpen, stoppar in ditt kort och slår din fyrsiffriga kod. Du öppnar tanklocket och väljer pumphandtaget och fyller upp bilen med bensin. Här kan Du då om du är lite observant åtgärda misstaget och då inte slå på tändningen. Tillkalla hjälp och se till att pumpa ur det felaktiga bränslet, fyll på med diesel och bilen kan rulla vidare.
Är det så att du inte är observant och börjar köra iväg så kommer bilen inom kort börja bete sig konstigt, knacka kraftigt, gå ryckigt och varningslamporna börjar lysa. Agerar du snabbt i det läget kan du rädda motorn.
Kör du, trots knackningarna, vidare så stannar bilen av sig själv inom någon kilometer eller två. Men då kan det vara för sent om du har otur. Risken finns att diverse delar har tagit skada. Det innebär i så fall en mycket kostsam reparation, åtskilliga tusenlappar går upp i rök.
Värsta scenariot är om dieselbilen är halvfylld eller mer och du fyller den med 15-20 liter bensin. Då kommer du iväg som vanligt och hinner en bra bit innan motorn börjar småspika. Sedan blir knackningarna värre och värre och till slut blir du tvungen att stanna, om inte annat för att motorn havererar. Men även om du får stopp på bilen innan motorn definitivt ger upp, så är den med all sannolikhet totalt förstörd. Högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.
Det jag vill jämföra med en onormalt stressad hjärna är att den just tar stryk om den körs på fel bränsle för länge. Och vad är då fel bränsle kan man undra…
Jo, så här är det ju, och alla vet egentligen om det, men likt förbaskat landar vi i den fysiska misshandeln av vår hjärna och då även kropp på grund av olika anledningar. Vi tror kanske att vi när stressen infinner sig bra känner oss jäktade och uppe i varv, men så är det faktiskt inte, det händer faktiskt fysiska grejor i hjärna och kropp, som likt en feltankning kan göra att motorn går sämre och till slut kollapsar.
Långvarig stress kan ge upphov till lågt serotonin, vilket gör att kortisolet inte får signal att släppas ut, samt att östrogenet och sköldkörtelhormonerna blir mer svårtillgängliga för kroppens celler. När serotonin går ner går dopamin upp, vilket kan ge symtom som vallningar, hjärtklappning, lågt kortisol, högt blodsocker, som i sin tur ger högt insulin. Vilket i sin tur leder till ökad fettinlagring, framförallt på magen, där sockret lagras i stället för att användas.
Detta kan leda till att receptorerna som ska ta emot insulinet blir resistenta och även färre i antalet, vilket i sin tur leder till att glukos får allt svårare att komma in i cellerna och att allt mer insulin insöndras för att försöka få respons i kroppen. Förutom att ett högt insulin bidrar till ökad fettinlagring så bidrar det även till att androgena hormoner ökar, såsom DHEA och testosteron. O.s.v. o.s.v. o.s.v….. Tillslut, oreparerbar kollaps. Ja, så är det faktiskt, vi går sönder även vi, och då är det inte lika enkelt som att ”bara” byta motor.
Varför väljer då så många att bara ignorera feltankningarna? Varför väljer vi som arbetsgivare att inte stanna upp våra anställda och regelbundet diskutera situationen och status för att motverka kollapsen av kroppens ” högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.”?
Svaret kanske är …
-Vi uppfattar/ser det helt enkelt inte som den akuta skada som sker i en feltankad bil, där lampor lyser och bilen hackar, utan vi accepterar och anpassar oss till rådande omständigheter.
Vi ”tänker” inte klart och vår hjärna slår bort de ”galna” tankarna om hur sköra vi är och kliver istället in i ett autopilotläge motsvarande de gamla Kamikaze-piloterna. All ära till olika behandlingsmetoder som finns och all respekt för dessa, men faktum är att majoriteten av individer och organisationer idag känns som sädesfält som inväntar skörden, där skador behandlas först efter att de har passerats av slåttermaskinen.
Vågar vi öppna upp oss och dela våra erfarenheter runt detta viktiga ämne, kan vi hjälpa varandra att hålla motorn igång eller få hjälp att inse när det är dags att byta bränsle. Bara att prata om hur vi mår eller hur vi känner oss kan minska stressen inom oss så att hälsosammare signalsubstanser skapas i kroppen och knoppen.
Jag är intresserad av att höra om det finns exempel på hur Ni själva som individ eller i Er organisation jobbat/jobbar just med rådande klimat för att hantera den stress som nu mer och mer är en regel än ett undantag på marknaden med de lönsamhetsmål, tillväxtmål och effektiviseringsmål som är synonymt i vår del av världen.
I vilken utsträckning har det sedan mars 2016 inletts systematiskt arbetsmiljöarbete enligt AFS 2015:4 för att förbättra organisatorisk och social arbetsmiljö i din verksamhet? Vilka konkreta åtgärder kan du dela med dig för att rörelsen skall vara framåtriktad och sund?
Med denna artikel vill jag belysa vikten av att verkligen tänka igenom avsikten med den digitaliseringsresa organisationen skall göra samt VARFÖR, och inte bara kasta sig in på en väg utan vision och mål. Viktigt är också att fundera på HUR resan skall kunna engagera personalen (medresenärerna) så att de upplever resan som otroligt positiv och värd att följa med på. Ytterligare så finns frågor som skall besvaras om VAD som skall göras och NÄR det är lämpligt att ta vissa steg på färden. Genomförs grundarbetet på rätt sätt kommer Digitaliseringsresan koppla ihop organisationen, motivera personalen och skapa stora värden som på riktigt effektiviserar och höjer känslan att vara anställd just här!
Jag önskar med detta Er alla en riktigt avkopplande och återhämtande helg, då återhämtning är en av de viktigaste parametrarna att tillsätta för att hantera och klara av stressen. Ju mer stress som finns upparbetad, desto längre återhämtning behövs!
Tänk att andra kan se kvaliteter hos dig som du själv inte vet att du har. Att de sedan ställer förväntningar på dig utifrån detta kan vara otroligt stressande att uppleva, när du själv känner att ”Vad sjutton, det där kan eller är ju inte jag!”
Detta är en av de viktigaste saker jag fått erfara och lära mig som konsult de senaste tre åren, efter att ha kastat mig ut från ”tryggheten” i att arbeta med försäljning under 30 år. Idag kastar jag mig allt som oftast ut för stupet och litar på min förmåga att hantera utmaningar jag ställs inför eller utsätter mig för. Detta har inneburit att min självkänsla och mitt självförtroende vuxit då jag lyckats genomföra saker jag tidigare inte visste att jag kunde.
Med detta i ryggen har jag vuxit ännu mer och vågar därför allt som oftast utmana mig ännu mer och följer idag den härliga devisen från Pippi Långstrump…
”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert”
Det är så otroligt mycket mer man kan än man själv tror att man kan, och vågar man bara ta klivet att ”göra”, så fungerar det ju oftast. Visst dunkar man huvudet i väggen någon enstaka gång, men faktiskt, det enda som händer är ju att man då faktiskt lär sig något.
Jag uppfattar ofta kunskaper hos människor i min omgivning vilka de själva inte tror att det har, där min tro på deras kapacitet (som jag också ser) är långt högre än deras egen. Det är så enkelt för mig att förutsätta att de själva skall förstå sin egen kapacitet (bara för att jag nu är sådan som person) och våga ta klivet och anta utmaningen som jag uppfattar att de klarar av, men så är det faktiskt inte.
Ställer Du kraven utan coaching eller dialog är det risk att du stressar personen i fråga och istället kanske får dem att känna sig långt mycket sämre än vad de egentligen är, och då i stället krymper ännu mer.
Vill du hjälpa till att övertyga, coacha och sporra andra att inse sin förmåga så att de därmed också vågar utmana sig själva och ta det avgörande kliven till det som de inte vet att de kan, se då till att verkligen berätta för dem varför du ser deras kapacitet och förmåga, istället för att bara ställa krav och förutsätta/tro att alla har samma syn på sig själva så som Du ser dem.
Lycka till med att sporra dina kollegor, anställda eller vänner att nå de mål och drömmar som de själva kanske inte tror att de har kapacitet att uppnå, och gör det på ett sätt som lyfter dem och får dem att tro på sig själva.
Vi diskuterar allt som ofta runt ledarskapets gåtor, om hur man ska göra si eller så. Allt för att uppnå önskade resultat, uppsatta mål, lyckas motivera sig själv eller sina ”löpare” till stordåd.
Nu kommer jag inte linda in det här som jag kanske annars brukar gör i mina texter, men om Du inte kan eller förstår värdet av att kunna öppna andras ventiler är utbildningar, tankar och filosofier runt alla former av ledarskap lika värdefulla som en skitfläck på skjortan, Punkt!
Kanske i detta fall måste ursäkta min tydliga uppfattning runt detta, men när jag över lång tid tittat på hur vi blir påverkade både på arbetet och privat så har det visat sig att trycket blivit så otroligt högt på våra hjärnor att individ efter individ blåser sina packningar och väldigt lite görs preventivt, och det gör mig mer och mer upprörd. Verktygen och kunskapen finns ju faktiskt men hur många är det som verkligen anammar forskning och gör något åt det?
Vi har egentligen aldrig någonsin tidigare haft förutsättningar att ha det som bra i vårt land, men aldrig heller har så många mått så mentalt dåligt. Endast 13% av alla arbetsföra individer i Sverige är enligt forskning mentalt stimulerade av sitt arbete, 74% är omotiverade och på väg någon annanstans och de slutliga 13% är direkt negativa gentemot den verksamhet de arbetar i. Och till råga på allt så påvisar detta att det heller inte är någon uppgång i sikte. Detta är ingen rolig läsning, men vi kan som vanligt välja att blunda eller titta åt ett annat håll och ifrågasätta mätningarna, för visst stämmer väl inte detta…? Inte hos oss i alla fall…!
För att återkoppla till den viktiga ventilen så är det denna gång min liknelse av hjärnan med en ångmaskin. Jag tror inte att det för någon vid givet tillfälle är okänt att sjuktalet ökar lavinartat gällande hjärnstress, mentala utmattingssyndrom och utbrändhet i vårt samhälle, och varför då behöver man ju egentligen inte fundera på. Frågan är vad vi kan göra åt det hela och det är här jag kommer in på att kunna lufta systemet. Länge har vi haft helger, semestrar, fritidsintressen och träning som stunder som gett oss något extra, en bonus helt enkelt. Nu verkar det mer som att dessa aktiviteter har blivit ett måste på många håll för att ”folk” över huvud taget skall orka existera. En ventil alltså! Frågan är om det är så vi vill att det skall vara? Tidigare såg vi ledighet och träning som en bonus, nu ett måste, och kanske inte ens det räcker till för att sänka övertrycket i våra hjärnor.
Då är min mening med detta inlägg att det är där risken är som störst att trycket blir för högt och packningarna ryker som kunskapen om att öppna dem, släppa ut ångan och ventilera systemet måste finnas. Förstår jag inte vilka verktyg (se kunskaper och skills) jag måste ha för att lufta min personal eller organisations system så att trycket sjunker, oavsett vad det är som är orsaken, kommer jag aldrig få ut den önskade positiva effekten av mitt ledarskap. Att omge sig med människor som det formligen pyser ur öronen på kommer förr eller senare resultera i att effekten blir oönskad på mer än ett sätt.
Och det är ju lätt att sitta där som en besserwisser och säga kanske många då tycker, eller kom hit och se på verkligheten, titta på hur jag/vi har det! Det är inte så förbaskat lätt att få andra att öppna upp och lätta på trycket! Och det är ju precis det jag menar, ”man” fattar kanske inte hur och vad som behöver göras, ”man” kanske inte har ”verktygen” att vrida på rätt kranar oavsett om man är VD, personalchef, ekonomichef, säljchef eller har någon annan titel i ryggsäcken. Det hjälper inte vilken titel man har om man inte är mästare på att ”vrida andras kran” och lätta på trycket för rätt person vid rätt tillfälle. Sitter man med en slägga eller såg (se piska & morot) i verktygslådan men behöver en rörtång (se egna kunskaper om hjärna, beteenden, HR) blir det ju ganska svårt.
Jag kommer inte att ge några elementära tips eller råd runt detta ”kranvridande” här och nu för det finns alldeles för många kombinationer för att säga att det finns ett sätt som är rätt och ett som är fel. Så enkelt är det ju inte…! Men det är heller inte så jäkla svårt! Eller hur…!
Börjar man aldrig intressera sig för kranvridandet och införskaffar sin första rörtång så kommer man heller aldrig att lära sig att vrida åt rätt håll, och behövs det hjälp, ett bollplank eller en sparringpartner för att få svart bälte i Kranvridning så är det bara att Du hör av dig till mig, så ska jag göra vad jag kan för att dela med mig av de sätt jag kan och har lärt mig genom åren.
Under lång tid har jag med ljus och lykta sökt efter ett verktyg som kan göra min vardag lite lättare, mer strukturerad och framför allt avlasta min hjärna från att behöva komma ihåg allt som skall utföras. Jag har hela tiden vetat vad det är jag vill ha men inte funnit ”DET”! Nu har jag funnit ”DET”! (från stycke fem beskriver jag verktygen)
Vi utsätts ju idag för så enormt mycket extern information som påverkar oss vilket kräver stor uppmärksamhet och energi av vår hjärna. Utöver detta så har vi våra arbeten och alla de uppgifter som måste utföras och prioriteras efter bästa förmåga vilket i många fall kan frammana det fruktade ordet stress. I och med att stress skapas och den många gånger blir för hög för oss att hantera ökar risken att vi glömmer saker eller göra felprioriteringar. När denna onda cirkel pågår för länge landar de flesta i en ohållbar situation (Läs gärna någon av mina tidigare artiklar om stress m.m.). Inget konstigt i detta men vi kräver mer och mer av oss själva och av någon anledning verkar det som att vi hela tiden får mer och mer att göra på kortare tid. Ytterligare en anledning till att vi glömmer saker är så klart att vi åldras och vi blir då än mer påverkade av den negativa stressen.
Någon gång på 90-talet genomförde jag tillsammans med kollegor där jag då arbetade en kurs i Time Management. Vi fick då fina planeringsböcker/kalendrar, organiseringsmappar, pennor. flikar, ”fnuddar”, färgade papper och innehålls-förteckningar samt mycket annat smått och gott. Vi fick lära oss hur vi skulle planera, tugga i oss elefanten bit för bit, strukturera och organisera oss, avsätta tid för att få en fantastiskt mycket bättre arbetsvardag och ökad effektivitet av vår tid. Vi köpte dessa kalendrar, mappar och tillbehör för stora pengar, men de som anammade arbetssättet blev faktiskt jäkligt bra och effektiva i att planera sin tid och arbete. Du kommer kanske själv ihåg detta om du som jag har några år på nacken?
Jag har efter detta ett flertal gånger under åren vid diverse utbildningar fått med mig tips, råd och idéer hur man skall prioritera sin tid på bästa sätt men har med digitaliseringen inte riktigt funnit mig tillrätta med de verktyg som finns att tillgå. Jag har släppt det manuella planeringssättet sedan länge, föll in i Outlook kalendern och där försökt nyttja uppgiftsdelen men inte känt att det blir naturligt och överskådligt då jag inte sitter vid datorn hela dagarna. Tycker heller inte att det fungerat bra att köra uppgifter eller kom ihåg via Outlook-appen i mobilen. Har sökt andra verktyg och appar men inte fått dem att bli integrerade med övriga Office-verktyg vilka jag använder dagligen som exempelvis OneNote, och då blir det ju ytterligare ett moment att hantera. ”No Good”!
Men nu! Nu i dagarna kom det jag letat efter och det är To-Do Appen som levereras via Microsoft och är integrerad mot Office365. (Tidigare Wunderlist). To-Do är byggt på Office 365, vilket under de närmaste månaderna kommer att göra det möjligt för produkten att vara ännu mer användbar på flera ställen. Den första integrationen med Outlook gör det enkelt att hålla kontroll på Outlook-uppgifterna var som helst. Enligt information kommer To-Do under de närmaste månaderna kompletteras med fler av Wunderlist-favoritelementen och lägga till funktioner som listdelning, apps för Mac, iPad och Android-tablett, samt ytterligare integreringar med andra Microsoft-tjänster. När Microsoft är övertygade om att de har införlivat det bästa av Wunderlist i To-Do, kommer man att pensionera Wunderlist.
Nu kan jag jobba och skapa uppgifter i OneNote vid mina möten, Outlook, eller direkt i To-Do Appen på min dator som sömlöst synkroniserar med varandra samt även med To-Do Appen på mina båda telefoner. Jag har To-Do Appen uppe på min datorskärm hela dagen och kan där enkelt se, skapa nya uppgifter, avsluta färdiga eller omprioritera dem. När jag lämnar kontoret kliver jag in i telefonappen och kan likväl där skapa, avsluta eller prioritera uppgifter så som jag önskar och det synkroniseras med Outlook.
Min arbetsdag kantas som säker många andras av behovet att snabbt kunna omprioritera uppgifter och aktiviteter vilket kanske inte är optimalt, men så är det i alla fall. Mängder av olika bollar i luften och det vet vi ju hur många saker en man sägas klarar av samtidigt… ? Det dyker upp saker som är viktigare eller mer brådskande och då måste ges förtur av olika anledningar. Ibland tar de nya uppgifterna/projekten mer tid i form av någon timme eller flera dagar (med avbrott så klart) vilket inneburit att andra aktiviteter/bollar halkat ned i prioriteringslistan och blivit liggande onödigt länge eller kanske till och med blivit bortglömda till dess att en påminnelse dyker upp någonstans. Även detta ”Icke Godkänt”!
Nu ligger mitt fokus på att skapa mig en vana att integrerat jobba med alla dessa tre verktyg där jag tidigare effektivt nyttjat OneNote och Outlook, men som sagt nu fått det tredje efterlängtade benet To-Do till pallen så att den skall vara stabil nog att ha som plattform för att nå högre effektivitet i mitt vardagsarbete och samtidigt avlasta hjärnan. Känns riktigt bra måste jag säga!
Vänta inte!
Ladda ned Appen To-Do till din dator och till din mobil och koppla mot företagets O365.
Börja använda OneNote som noteringsverktyg för dig själv och i grupp.
Koppla ihop användningen av OneNote, Outlook och To-Do och få en mycket behagligare och roligare arbetsvardag.
Vill Du få inspiration, tips och råd om hur du kan bygga ihop denna plattform och därmed utnyttja ditt Office365 på ett effektivt, strukturerat och faktiskt roligt sätt med OneNote, Outlook och To-Do så hör Du bara av dig till mig med en kontaktförfrågan via mail.
Jag hjälper med glädje Dig och din verksamhet att bli effektivare med hjälp av dessa verktyg.
På dagens alla marknader förutsätts ett akut och sällan tidigare skådat krav på att utvecklas för att inte riskera att gå motsatsen till mötes. Utveckling har i och för sig genom alla tider varit ett krav för att uppnå tillväxt eller att inte gå under, men idag sker utveckling så enormt mycket snabbare än tidigare vilket ställer otroligt höga krav på adaptionsförmåga, mod, fingertoppskänsla, kreativitet, logiskt tänkande och mängder av andra egenskaper för att inte bli omsprungen av konkurrenter eller utkonkurrerad av marknaden i sig själv.
Att förändras och utvecklas är inte längre bara en konkurrensfördel, att kontinuerligt förändras är en hygienfaktor för att överleva.
Dagens modeord oberoende bransch vill jag säga är ”Digitalisering”, som enligt många är det som skiljer agnarna från vetet, det som kommer vara avgörande för framgång eller avveckling. Att digitalisera sin verksamhet eller leda den Digitala Transformationen inom en organisation och vikten av detta för att överleva skrivs det mängder om i artiklar, sociala medier, e-böcker och även i traditionella böcker. Söker man på ordet digitalisering (via Google) blir träffarna direkt dryga 9.320.000. (För 3 år sedan var det ”endast” drygt 3.500.000 träffar.)
Digitalisering är ett subjektivt ord där var och en skapar sig en helt egen bild om innebörden, både på gott och ont. För väldigt många kan det skapa en negativ klang på grund av en personligt uppfattad låg digital mognad och därmed egen kunskapsbrist, ordet i sig skapar frågor väldigt få kan svara på samt att innebörden innebär att man måste inleda någon form av förändring i/av sin verksamhet. Enkelt kan då vara att stoppa huvudet i sanden, invänta andras agerande eller helt enkelt övertyga sig själv om att ”man” inte har tid just nu men tar tag i detta senare.
Djupdyker man i litteraturen (fler källor) och läser mellan raderna med objektiva ögon och ett djupt granskande handlar det nu så populära ordet Digitalisering (så som jag ser det vill jag tillägga) egentligen endast om en förändringsresa som blivit uppmärksammad eller nu aktualiserad som lavinartad trend. Vad är det som är nytt egentligen? När jag ser tillbaka på de senaste 30-åren då jag varit arbetande med någon form av IT har det i och för sig hänt/utvecklats fantastiskt mycket inom det digitala, och även om förändringstakten nu går ofantligt mycket snabbare (exponentiellt) så har faktiskt vår värld under väldigt lång tid Digitaliserats och krävt detta som en faktor för överlevnad, framgång och som konkurrensfördel. Jag tror att dagens ”Hype” runt detta beror på att man nu verkligen funnit företag/verksamheter som lyckats köra förbi konkurrenter och marknader på grund av att de just använt ”Digitalt” som plattform för sin resa där andra stått kvar och kanske inte insett vart konkurrensen dök upp från eller att reaktionen kom alldeles för sent. Det kan också bero på den exponentiella utveckling som skett inom området de senaste två till tre åren. Det är ”hett” och trendigt helt enkelt!
En av de stora utmaningarna idag är att individens/vårt beteende ändrats ganska radikalt med all den nya teknik som finns i vår vardag i form av datorer och information i var mans hand. Digitaliseringen har krupit så nära vårt innersta och påverkar oss så otroligt mycket utan att vi ens vet om det. De påslag och impulser vår hjärna förr i tiden på olika sätt utsattes för via ett analogt stimuli under lång tid hämtas idag snabbt upp via det digitala flödet via mobiltelefoner, sociala medier, läsplattor, TV, digital reklam o.s.v. som har blivit en del av vår vardag och styr våra automatiska och grundläggande beteenden på helt nya sätt, de flesta gånger utan att vi själva är medvetna om dem. Vi ställer ofantligt mycket högre krav på tillgång till information via digitala kanaler idag än vi gjorde för knappt tio år sedan då smarta telefoner gjorde sitt intåg.
Idag utsätts vi för så ofantligt många digitala intryck under ett dygn att hjärnan utmanas på ett sällan skådat sätt bara av att vara, och vi ändrar omedvetet våra beteenden för att tillgodose hjärnan med stimuli som ger snabba belöningar och så lite energiläckage som möjligt. All den information och de intryck som tvingar sig på oss varenda minut av vår vakna tid ställer enorma krav på hjärnans förmåga att kategorisera, välja bort och generalisera för att över huvud taget kunna fungera. Att hjärnan då väljer genvägar, belöningar och de snabbaste lösningarna för att spara energi är inget konstigt och det är så många av oss omedvetet handlar/köper/påverkas idag. Jag tror att det är där man bör vara med sin Digitala-strategi både internt i sin verksamhet och ut mot marknaden för att kunna påverka oss kunder (se människor) på önskat och förutbestämt sätt.
Vad kan det då innebära att Digitalisera eller genomgå en Digital Transformation och lyckas med detta?
I kommunikationen runt det digitala utvecklingsarbetet är min uppfattning att grundläggande krav för att lyckas motsvarar vilket traditionellt förändrings- och utvecklingsarbete som helst som t.ex…
All förändring börjar på individnivå och med ledningen som motor.
Tydlig väl genomarbetad vision, mission och mål. Vart och varför skall resan göras av hela organisationen?
”Sence of urgency” måste finnas.
Styrelse och ledningen måste vara de som lever för och driver förändringsarbetet.
Delaktighet, Förtroende och Tillit inom hela organisationen.
Skapa utvecklingsteam i organisationen och avsätt gott om tid och ekonomiska förutsättningar för dessa. Utvecklingsarbete måste vara långsiktigt!
Premiera försök, idéer och misslyckanden som leder mot utveckling.
Det finns aldrig något slut på utveckling! När ett mål är nått måste fokus redan ligga på nästa.
Skapa engagemang och se till att det stannar!
Utveckling är en förutsättning för att inte avveckla…
Saker som skiljer den digitala resan (affärsutveckling) mot ett ”traditionellt” förändringsarbete är ett fokus som nu även måste läggas på frågor som…
Hur får vi ledning och styrelse att leda, leva och förstå behovet av den digitala resan och skapa ”Sence of urgency”!
Att skapa en digital vision och med det tydliga kortsiktiga och långsiktiga mål. (Resan)
Hur leder och förändrar vi vår verksamhet då den blir påverkad av den otroligt snabba utveckling som idag sker för att inte hamna på efterkälken med hjälp av digitala verktyg?
Vilka interna och eventuellt externa resurser behöver vi för att påbörja och genomföra resan?
Hur kan digitalt hjälpa oss att jobba smartare i den befintliga verksamheten och hur kan digitalt hjälpa oss att bli mer innovativa?
Vilka digitala verktyg och kanaler behöver vi ha i verksamheten (nu & sedan) för den interna och externa resan?
Hur det digitala kan och verkligen kommer att påverka min verksamhet, min marknad och mina kunders sätt att efterfråga mina produkter och tjänster nu och i framtiden?
Hur jag möter och drar nytta av nya mänskliga digitala beteenden i min kommunikation?
Hur vi leder och kontinuerligt förändrar vår verksamhet då den blir påverkad av den otroligt snabba utveckling som idag sker?
Hur jag leder och förädlar mina medarbetares kunskaper, engagemang och skapar delaktighet runt digital utveckling?
Hur jag måste utbilda och utveckla min personal för att möta kommande utmaningar?
Få den digitala utvecklingsresan att bli bestående i organisationens löpande förändringsarbete och en av de stående punkterna på ledningens agenda.
Är då denna ”Digitaliseringstrend” något för alla verksamheter och organisationer att lägga energi och fokus på? Ja(!), utan tvekan är mitt svar på detta, men man måste i sin verksamhet anpassa insatsen efter värde och relevans och man bör göra resan efter sina egna förutsättningar och prioritera detta utifrån övriga utvecklingsområden. Målet måste vara att 1+1=3 inte bara att digitalisera för digitaliseringens skull.
Några ord på vägen…
Vi kommer aldrig mer möta så lite förändring som vi gör idag.
Utvecklingen kommer aldrig mer gå så långsamt som den gör idag.
Utvecklingen har gått från att vara linjär till att nu ske exponentiellt.
Antalet digitala intryck ökar och ökar för varje dag.
Vår hjärna styrs av dopamin och serotoninpåslag vilket påverkas och stimuleras mer och mer av yttre digitala intryck.
Förändringsprojekt börjar alltid med Ledarskap, Kultur och Människan. För att lyckas måste organisationen vara emotionellt engagerad.
Den ”inre” motivationen blir mer och mer viktig för ökad kreativitet och strategiskt tänkande.
Att förstå människan/medarbetaren (se hjärnan) blir allt viktigare i den digitala världen.
Allt som går att digitalisera kommer att digitaliseras.
De företag som väljer att inte utvecklas väljer att på sikt avvecklas.
En förändrad affär kräver en förändrad organisation, som i sin tur ger en förändrad kultur vilket ställer krav på ett förändrat ledarskap…
Jag måste vara relevant för mina kunder för att överleva, och för att vara relevant måste jag ha tillräckligt mod att våga förändras!
Att våga är att göra, med risken att misslyckas. Att våga misslyckas är den viktigaste parametern för att uppnå nya saker, nya resultat och växa som människa.
Återkoppla gärna med dina egna tankar runt detta inlägg, eller om intresse finns att diskutera detta område för just din verksamhet. Självklart uppskattas det också om du gillar eller delar texten så att den når fler i denna digitala värld. Du når mig på dan.sturk@dastpartner.se eller via LI (så klart).
Under de hundratusentals år människan som art existerat har definitionen av ledarskap förändras ganska så drastiskt om man djupdyker i vår riktigt långa historia. De senaste 200-tusen åren då den ”moderna” formen av människa började ta form och i samband med detta började utkonkurrera de andra arterna på grund av fortplantningssystem, intelligens och förmåga att finna föda, infann sig också ett avgörande modell av ledarskap där inte alltid styrkan längre var den avgörande faktorn.
I jägar- och samlarkulturerna började ledarskapet ställa krav på intelligens och kunskap för överlevnad i gruppen även om den starkaste ändå kunde hävda sin rätt till att vara ledare och fysiskt utmana dem som de ifrågasatte detta. Vidare utvecklades våra kulturer ytterligare till nomadism, jordbruk och människan kunde slutligen bli bofasta i grupper och samhällen. I och med detta behövde ledarskapet utvecklas ytterligare till att hantera just strukturer i grupper, utveckla ledarskap hos andra, utveckling av samhällen o.s.v. Det började mer handla om att verbalt kunna argumentera och övertyga andra för att tillskansa sig ledarskapet alternativt styra andra baserat på att sprida känslor av rädsla och underlägsenhet.
I människans historia har det alltid funnits behov av ledare och så kallade följare vilket i vår tid kallas för organisation, samhälle o.s.v. När ledarskapet utmanas på olika sätt blir det lätt turbulent, osäkerhet skapats och konflikter av olika karaktär uppstår. Ledarskapet har behövts för att människan skulle kunna överleva och utvecklas till vad vi är idag. Människan har som de flesta andra varelser behovet av att ett ledarskap finns, så att medfött behov av struktur och organisation inte utmanas allt för häftigt i våra hjärnor eller att vi i värsta fall får känslan att stå ensamma och utanför. Vi accepterar ganska så mycket för att få möjligheten att tillhöra något.
Ledarskap är vad jag skulle säga ett av dagens mest komplicerade yrken då det kräver mängder av ”hjärn-skills” för att lyckas riktigt bra. Det tas väldigt ofta alldeles för lätt på innebörden i att vara ledare och de utmaningar en ledare ställs inför i relationen med andra människor i dagens samhälle och organisationer. Det är inte riktigt lika enkelt som förr då de mål vi idag strävar mot utöver fortplantning och överlevnad inte alltid speglar gruppens och individens inneboende övertygelse om vad som personligen är tillräckligt betydelsefullt och prioriterat för att följa ledarens direktiv till 100%. Detta kan då skapa ogillande, stress och ibland även rädsla. Generation Y och Z har absolut inte samma prioriteringar som generation X eller tidigare vilket ställer enormt höga krav på ledarskapets elasticitet för att få med sig hela sin grupp eller organisation.
Ogillande, stress och rädsla triggar igång signalsubstanser i kroppen vilket påverkar vår hjärna på ett sätt som riskerar att vi faller in i negativa beteenden, tappar engagemang, blir omotiverade och med detta också självklart presterar sämre. Som ledare har jag då ett antal nya utmaningar att ta tag i. Antingen gör jag vad jag kan på det traditionella och mest vanliga sättet för att lösa de uppenbara och synliga problemen i form av att tillrättavisa, diskutera eller slutningen kicka individen/individerna, eller så måste jag sätta mig in i de mer utmanande problemen (relationer, känslor m.m.) vilket inte är lika vanligt förekommande. När jag i överskriften nämnde ”Kicka” omotiverad personal så förstår nog alla som känner mig eller har läst tidigare inlägg att det inte är att fysiskt kicka eller förvisa personal min kontext handlar om utan den mer utmanande lösningen.
Från att valet av ledare till större delen styrdes av fysisk styrka, kapacitet att hämta hem mat till stammen och därmed ges störst förutsättningar för fortplantning och tilldelning av mat har det i dagens samhälle gått över till att det i huvudsak den kommunikativa och retoriska förmågan som styr vem som skall vara ledare för att därmed erhålla status, pengar och välmående. Ytterst sällan är det kapaciteten och kunskapen om att KICKA! igång rätt substanser i andras hjärnor som avgör valet av en organisations ledare. Att kunna KICKA igång positiva substanser hos sig själv och andra är ändå det jag personligen ser vara avgörande hur en organisation egentligen mår, och de viktiga påslagen hjärnan måste få för att vi ska agera på önskat sätt. Hur mycket våra förutsättningar än har ändrats sedan människans uppkomst för att uppnå status, erhålla föda och fortplanta oss har vår hjärnas sätt att fungera, reagera och producera påverkande substanser egentligen inte utvecklats alls. Detta gör att vi idag tyvärr inte är så mycket vassare på att tvinga tillbaka våra blixtsnabba beslut via reptilhjärnan än vi var för 100.000-tals år sedan. Visst har det skett utveckling som gör att vi är mer rationella och analytiska via ”Tankehjärnan” (Neocortex) om vi får lite tid på oss, men då gäller det också att hindra ”Reptilhjärnans” blixtsnabba sätt att ta beslut. Spännande också är att ju mer stress, trötthet, oro, otrygghet o.s.v. vi utsätts för desto mer flyttas beslutsfattandet över till den äldre och mer instinktstyrda Reptilhjärnan. Känns det igen?
Amygdala, Striatum, Septum, Frontalloben, Hypotalamus, Dopamin, Serotonin, Noradrenalin o.s.v. är några av alla de gemensamma delar samt signalsubstanser som finns i allas våra hjärnor. Det här är komponenter som gjort att vi överlevt som art under hundratusentals år. Hur och varför dessa blir påverkade och reagerar är unikt från person till person, men att de reagerar och effekten av reaktionerna är lika så länge våra hjärnor inte är påverkade av stimulantia eller sjukdom.
När vi känner oss arga, stressade, rädda eller hotade händer det saker i vår hjärna likväl när vi känner oss glada, lugna och trygga. Att ha fingertoppskänslan och kunskapen om att hantera och styra dessa substanser i först och främst sig själv samt sedan en organisations alla individer, att förstå vilken påverkan och mix av substanser som är mest gynnsamma för att KICKA alla individer åt önskat håll är det som skapar trygghet, glädje och energi. Dessa komponenter är i mina tankar basen för en driven, energirik och framgångsrik organisation och byggs av ledare med just förståelse och kunskap i hur man ska hantera sin och andras hjärnor för att KICKA på rätt sätt.
Det kanske låter som hokus-pokus men mängder av forskning från de senaste åren talar sitt tydliga språk gällande människans grundläggande behov och beteenden samt resultaten då dessa uppfylls. Trots detta finns det så många organisationer världen runt som styrs av ”old fashion thinking” i form av yttre belöningar, piska och morot, siffror och utdelningar samt att det då ofta resulterar i att det är ledningens/ledarens komponenter i hjärnan som erhåller de största positiva kickarna? Att som ledare lära sig att medvetet jobba med KICKNING av det sammansatta teamets inneboende komponenter och tillgodose gruppens och individens känslor av trygghet, glädje och energi borde vara självklart.
Att våga utmana sig själv och ödmjukt böja sig för värdet och vikten av att förändra gamla invanda beteenden och filosofier inom ledarskap till något som enligt forskning skapar enorm styrka, glädje och engagemang i individ och organisation och slutligen ett än bättre resultatet på sista raden.
Nu låter det kanske som att detta är en Quick-Fix och den enda vägen, men detta är inte riktigt sant. För att detta skall lyckas måste man som ledare övertyga sin egen hjärna om att detta är rätt väg att vandra, och det är långt ifrån enkelt om man har med sig det väl inarbetade organisationstänket med sig i bagaget sedan generationer. Det krävs enorm hjärnkraft för att ändra och ifrågasätta sin egen övertygelse vilket hjärnan febrilt jobbar för att hålla sig undan ifrån. Varför då? Jo precis av den anledningen jag tidigare skrivit om, hjärnan vill arbeta så lite som möjligt! När man ifrågasätter sig själv, sina övertygelser och sina värderingar, så produceras ”fel” signalämnen i hjärnan (rädsla, ilska, stress) som i sin tur leder till signaler som gör att vi upplever förändring och ifrågasättandet som ett hot. Den skönaste vägen är då att avstå och istället vara kvar i det befintliga som då kickar igång en dusch av belöning och avslappning (kontraproduktivt).
Jag är min hjärna och den enda som kan tvinga mig till att acceptera förändring är jag själv. Det som verkar för att hålla bort allt det nya och okända är min hjärna, det vill säga Jag!
Att veta mer/mycket om sin egen hjärna och hur en hjärna fungerar är en förutsättning för att kunna leda sig själv och andra på bästa möjliga sätt, samt att det är först när jag förstår hur jag själv fungerar som jag kan styra och påverka mina och andras reaktioner mot önskat läge.