”A team is not a group of people who work together.
A team is a group of people who trust each other.”
Många företag, organisationer och lag strävar idag självklart efter att summan av alla ingående komponenter skall bli mer än antalet enskilda komponenter. 1+1 skall alltså vara större än 2, 2+3 borde bli 7 o.s.v., men det är inte alltid så enkelt att bara för att man vill detta, sätter det som ett mål eller har skapat den visionen.
En grupp av människor består av individer med olika agendor, olika värden och värderingar och hur enkelt det än låter att sammanfoga allt detta och få den önskade positiva ekvationen, så tarvar det en eller fler goda och insiktsfulla matematiker för att kontinuerligt addera positiva termer.
Hur positiva enheterna är var för sig så kan det hända, och det händer från och till att när de sätts ihop så blir summan mindre än det totala antalet termer. En ouppmärksam, oerfaren eller okunnig matematiker som tar ekvationen för given eller av olika anledningar beräknar ekvationens ingående element på fel sätt, riskerar att ekvationen istället vänder åt andra hållet så att 1+1 blir 1.5, eller ännu värre att en negativ kurva med lutningen åt fel håll uppstår.
Det här är ett enormt vanligt fenomen inom idrotten då stjärnor sätts samman till ett landslag, ett regionslag eller om en eller fler nya ”spelare” tas in i fungerande lag. Matematikern kan ha den bästa intentionen och den/de ingående termerna alla vara positiva, men matematikern måste vara en professor med kunskap och fingertoppskänsla för att förstå att negativa tal kan gömma sig inom dolda parenteser då dessa kan smyga upp i ekvationen.
Vad är då som händer när dessa negativa tal oväntat dyker upp i ett företag, en verksamhet, en organisation eller i ett lag? Tal som riskerar att vända kurvan åt ett oönskat håll, element som inte uppfattats eller att plus och plus rätt vad det är blir minus.
Många gånger handlar det om just olika agendor, olika drivkrafter och värderingar, personligheter som inte matchar, men sen finns det självklart också en av de tuffaste utmaningarna vilket är när komponenterna eskalerar till gruppbildning och interna dolda stridigheter vilket förändrat termer till minuender och subtrahender. En önskad högre totalsumma har nu istället blivit en oönskad differens!
När det gemensamma syftet, målet eller visionen hamnar på en otydlig plats efter egot, eller då fokus vrids till att skydda egna värderingar, egna ståndpunkter och förtroendet mellan individerna inte är tillräcklig högt, det är då det händer, det är då den positiva kalkylen riskerar att avstanna eller i värsta fall vända till ett negativt tal om inget görs. Det handlar inte längre om att få ihop kalkylen, det handlar för matematikern om att nu jobba med enheter och de mjuka värdena för att förstå hur differensen återigen skall kunna vändas till en positiv summa.
Nu handlar det inte om att endast tillsätta enstaka positiva termer, utan matematikern måste verkligen använda sin skarpaste analys så att det som kastas in eller dras bort från ekvationen har det ”rätta” värdet. Här kan matematikern inte längre bara tro sig veta eller förutsätta att en enskild parameter är lösningen. Ibland kan rekommendationen vara att lägga ut kalkylen till en extern professor i matematik för att erhålla en annan vinkling på problemet.
Om vi utgår från att ansvaret och svaret inte alltid ligger i de enskilt ingående komponenternas egna förmåga att forma sig så att summan blir större än … , hur är då Era erfarenheter ekvationer genom ert arbetsliv som medarbetare, ledare eller konsult?
Har ekvationerna innehållit en eller flera obekanta konstanter eller variabler som påverkat svaret så att det inte blivit det avsedda?
Hur har matematikern eller professorn uppfattat de obekanta variablerna som i värsta fall varit eller blivit negativa och istället vänt dem till kända positiva?
Har man aktivt haft eller har ekvationen under luppen för att hela tiden se till att inga dolda parenteser uppkommer?