Allt som oftast vill vi ju sätta mål i allt vi skall genomföra. Det kan handla om idrott, träning, arbete, projekt, karriär, husbygge, resor, vandringar osv. osv. Men för mig har alltid resan till målet varit av större vikt än just att uppnå själva målet. Målet kommer liksom oftast på köpet brukar jag resonera, men visst är det den slutliga bekräftelsen, att resan har varit lyckad, när målet väl är uppnått? Euforin, känslan när Du nått målet, när du uppnått det du för länge sedan planerade och förutsatte dig att uppnå. Den glädjen kan ju vara så stor och så överväldigande, men frågan är hur länge den håller i sig?
I oktober en regnig kväll på gymmet satte jag ett mål som för mig kändes utmanande och jag visste inte riktigt om det för mig var genomförbart. Jag tänkte då som vanligt, ”Vad är det värsta som kan hända?”. Ok jag kanske inte lyckas nå målet, men oavsett detta så har jag ju fått med mig hela resan i bagaget, och det är ju faktiskt den som skapat förutsättningarna att om möjligt nå målet. Om det skulle vara så att jag inte lyckas, då har jag ju i alla fall fått med mig allt gott i form av förberedelser, planering och framför allt den resa jag annars kanske inte hade påbörjat.
Jag har genom mitt vuxna liv jobbat väldigt länge med försäljning där man som säljare kanske själv inte alltid är den som får utrymme att sätta sina mål. Målen beslutas på en ”högre” nivå och budgeten blir tilldelad baserat på företagets kostnader och vinstkrav där resan endast kantas av rapportering om man ligger före, på eller efter budget. Kanske inte alltid baserat på vad säljteamet egentligen kan prestera, vad som är realistiskt eller hur man behöver coacha till framgång, men detta tänk är så klart baserat på min gamla karriär, och nu för tiden är det kanske annorlunda mindset runt detta. Som säljledare/säljcoach jobbade jag dock väldigt hårt för att optimera lagarbetet/teamet för att uppnå bästa möjliga resultat med resan i fokus.
Jag har också under många år agerat coach inom idrott både för lag och individ och där har jag verkligen fått bekräftelse på hur viktig resan är för att uppnå målet, men också det omvända. Ett utmanande men möjligt mål som ligger till grund för en bra och långsiktig planering som löpande kan mätas och justeras vid behov.
Ur mitt perspektiv är Resan till målet är viktigare än själva målet, men resan blir sannolikt inte av om inte målet finns, likväl så riskerar det att blir i avsaknad av kontrollpunkter och endast korta vinster när inte målet och visionen är tydlig.
I en värld som ofta fokuserar på resultat och prestationer är det lätt att glömma bort att själva resan är en otroligt värdefull del av vår utveckling.
Målet kan vara lockande, men det är vägen dit som formar oss, lär oss och ger oss minnen för livet.
Här är några anledningar till varför jag anser att resan är så betydelsefull:
- Lärande och tillväxt: Under resans gång möter vi utmaningar, övervinner hinder och lär oss nya saker. Det är i dessa ögonblick av ansträngning och reflektion som vi växer som individer. Målet blir bara ett resultat av den kunskap och erfarenhet vi samlar längs vägen.
- Ögonblicken: Resan är fylld av små ögonblick som vi ofta förbiser när målet ligger i för starkt fokus. Den ökade snabbheten, styrkan, konditionen, uthålligheten. Den ökade omsättningen, ekonomiska bufferten, välmåendet, viktminskningen, viktökningen. Grunden som börjar ta form, väggarna som reses, teamet som börjar ta form, passningarna som börjar sitta, samarbetet som blir bättre, soluppgången över bergen, skratten med vänner, de oväntade mötena – allt detta är en del av resan. Att vara närvarande, reflektera och uppskatta dessa ögonblick gör att vi lever fullt ut. Vet vi vad vi vill uppnå för varje steg och hur resan skall läggas upp är det otroligt mycket lättare att kunna se och fira alla fantastiska små framgångar under vägen.
- Relationer: Resan ger oss möjligheten att möta människor, dela upplevelser och bygga relationer om det står på listan av delmål, de människor som kan hjälpa oss att ta rätt steg, lära oss sina tekniker och dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Det är de gemensamma stunderna och de delade minnena som ofta skapar starka band. Samtalen som gör att vi kan reflektera och lära nytt. Målet kan vara personligt, men resan är oftast något vi delar med andra.
- Flexibilitet och anpassning: Ibland ändras våra mål eller omständigheterna längs vägen. Resan lär oss att vara flexibla, anpassa oss och hitta nya vägar. Det är den här förmågan att hantera förändringar som är ovärderlig i livet.
- Själva målet är flyktigt: När vi når ett mål är det ofta en kort stund av glädje. Sedan börjar vi tänka på nästa mål. Resan, å andra sidan, är en kontinuerlig process. Den ger oss syfte och riktning, oavsett om vi når vårt ursprungliga mål eller inte.
Så låt oss omfamna resan, med dess upp- och nedgångar, medvetna om att det är den som formar oss och ger våra liv djup och mening, men glöm för allt i världen inte att visionen och målet är av stor vikt för att vi skall påbörja vår resa och veta att vi kontinuerligt är på rätt väg.
Så, vad var mitt mål då vilket jag formade en regnig kväll på gymmet i oktober (om ni inte redan listat ut det av bilden nedan)? Jo det var att genomföra Vasaloppet på gymmets Crosstrainer med start 08:00 och köra till dess nummer ett gick i mål. Efter ett antal månaders nötande blev det faktiskt en realitet, och jag lyckades nöta på i alla 233minuter det krävdes, med lagom intag av vätska och ett par energibars.
Kanske inte en jätteprestation i förhållande till alla de hjältar som faktiskt klev upp 03:00 på morgonen och genomförde ett lopp på kanske 8 eller 11 timmar i blaskigt före, men jag var riktigt nöjd ändå med att ha uppnått mitt eget mål jag satte i oktober. Men nöjdast är jag över alla de timmar jag faktiskt stått på den där förbaskade CT:n, tittat ut i mörkret, löst mina Sudokos och byggt upp vilja och kondition.
