Vi människor har en märklig förmåga att jaga nästa stora teknikskifte. Det som var revolutionerande igår blir snabbt vardag, och vi riktar blicken mot det nya som lovar att lösa våra problem. Just nu är det AI som dominerar samtalen. För några år sedan var det digitalisering, innan dess molnet, och ännu tidigare mobilitet. Varje våg kommer med löften om effektivitet, innovation och framgång. Men mitt i allt detta, vad händer med oss själva?
Varför blir vi så upptagna av det nya att vi glömmer det viktigaste, förändringen inom oss själva? Den som krävs för att vi ska kunna använda tekniken klokt, anpassa våra arbetssätt och utveckla vårt sätt att tänka. Är det för att det är svårare? För att det kräver tid, reflektion och ibland obekväma insikter? Dessutom är 85% av oss människor inte alls beredda att hoppa på nytt förrän det verkligen är bevisat och verifierat av modiga pionjärer, men likt förbaskat har vi en enorm tro på det ”nya” när det pratas om det och väntar på de magiska effekterna, men vi vill inte själva förändras eller lära nytt.
Vi har alltid jagat nästa steg. Under industrialiseringen trodde vi att maskiner skulle lösa allt. När elektriciteten kom såg vi en framtid utan begränsningar. Internet lovade att demokratisera kunskap och skapa en bättre värld. Varje gång har vi haft en tendens att överskatta tekniken och underskatta människans roll i förändringen. Evolutionen har format oss att söka förbättringar, men kanske också att tro att lösningen ligger utanför oss själva.
Teknik är en katalysator, men den är aldrig hela svaret. Den verkliga förändringen sker när vi utvecklar vårt sätt att tänka, samarbeta och leda. När vi vågar ställa frågan, hur behöver jag förändras för att framtiden ska bli bättre, inte bara snabbare?
Så nästa gång vi springer mot nästa teknikskifte, låt oss stanna upp en stund. Inte för att bromsa utvecklingen, utan för att hinna med oss själva. För utan den inre förändringen riskerar vi att bygga en framtid som är tekniskt avancerad men mänskligt fattig.
Vad tror du är anledning till att vi inte är beredda att förändra oss själva lika snabbt som vi förändrar tekniken?
