En helt ny regelstruktur är nu beslutad och träder i kraft 1 januari 2025!
Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö som gällde från och med den 31 mars 2016 reglerar kunskapskrav, mål, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.
Föreskrifterna är anpassade till dagens arbetsliv och förtydligar vad arbetsgivare och arbetstagare ska göra inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet som alla arbetsgivare har ansvar att bedriva.
Genom dessa föreskrifter upphävdes de tidigare föreskrifterna om Kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17) och Omvårdnadsarbete i enskilt hem (AFS 1990:18) samt de allmänna råden om Psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön (AFS 1980:14).
Absolut inget av mina specialområden, men regler och föreskrifter har det funnits, och nu blir de justerade. Men är det verkligen något som haft betydelse och skapat någon effekt i dagens samhälle och inom dagens allt mer stressade arbetsmiljö?
En liten jämförelse mellan vår hjärna och en bilmotor…
Tänk Dig att Du sitter i en dieselbil och tuffar på tills det är dags att tanka. Väl inne på bensinstationen så åker du fram till pumpen, stoppar in ditt kort och slår din fyrsiffriga kod. Du öppnar tanklocket och väljer det gröna pumphandtaget och fyller upp bilen med E85-bränsle. Här kan Du då om du är lite observant åtgärda misstaget och då inte slå på tändningen. Tillkalla hjälp och se till att pumpa ur det felaktiga bränslet, fyll på med diesel och bilen kan rulla vidare.
Är det så att du inte är observant och börjar köra iväg så kommer bilen inom kort börja bete sig konstigt, knacka kraftigt, gå ryckigt, varningslamporna börjar lysa. Agerar du snabbt även i det läget kan du rädda motorn.
Kör du, trots knackningarna, vidare så stannar bilen av sig själv inom någon kilometer eller två. Men då kan det vara för sent om du har otur. Risken finns att diverse delar har tagit skada. Det innebär i så fall en mycket kostsam reparation, åtskilliga tusenlappar går upp i rök.
Värsta scenariot är om dieselbilen är halvfylld eller mer och du fyller den med 15-20 liter bensin. Då kommer du iväg som vanligt och hinner en bra bit innan motorn börjar småspika. Sedan blir knackningarna värre och värre och till slut blir du tvungen att stanna, om inte annat för att motorn havererar. Men även om du får stopp på bilen innan motorn definitivt ger upp, så är den med all sannolikhet totalt förstörd. Högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.
Detta vill jag jämföra med en onormalt stressad hjärna, att den just tar stryk om den körs på fel bränsle för länge. Alltså inte lika direkt som en dieselmotor, utan sakta smyger sig ”hackandet” på med fel bränsle. Och vad är då fel bränsle kan man undra…?
Jo, så här är det ju, och alla vet egentligen om det, men likt förbaskat landar vi i den fysiska misshandeln av vår hjärna och då även kropp på grund av olika anledningar. Vi tror kanske att vi När stressen infinner sig bara känner oss jäktade och uppe i varv, men så är det faktiskt inte, det händer faktiskt fysiska grejor i hjärna och kropp som likt en feltankning kan göra att motorn går sämre och tillslut kollapsar.
Långvarig stress kan ge upphov till lågt serotonin, vilket gör att kortisolet inte får signal att släppas ut, samt att östrogenet och sköldkörtelhormonerna blir mer svårtillgängliga för kroppens celler. När serotonin går ner går dopamin upp, vilket kan ge symtom som vallningar, hjärtklappning, lågt kortisol, högt blodsocker, som i sin tur ger högt insulin, vilket i sin tur leder till ökad fettinlagring, framförallt på magen, där sockret lagras i stället för att användas. Detta kan leda till att receptorerna som ska ta emot insulinet blir resistenta och även färre i antalet, vilket i sin tur leder till att glukos får allt svårare att komma in i cellerna och att allt mer insulin insöndras för att försöka få respons i kroppen. Förutom att ett högt insulin bidrar till ökad fettinlagring så bidrar det även till att androgena hormoner ökar, såsom DHEA och testosteron. O.s.v. o.s.v. o.s.v….. Tillslut, oreparerbar kollaps. Ja, så är det faktiskt, vi går sönder även vi, och då är det inte lika enkelt som att ”bara” byta motor.
Varför väljer då så många att bara ignorera feltankningarna, varför väljer vi som arbetsgivare att inte stanna upp våra anställda och regelbundet diskutera situationen och status för att motverka kollapsen av kroppens ” Högtryckspump, spridare, kolvar, cylinderlopp, lager, vevaxel, partikelfilter m.m.”? Det finns ju till och med föreskrifter och regler för detta!
Svaret kanske är … Vi uppfattar/ser det helt enkelt inte som den akuta skada som sker i en feltankad bil där lampor lyser och bilen hackar utan vi accepterar och anpassar oss till rådande omständigheter. Vi ”tänker” inte klart och vår hjärna slår bort de ”galna” tankarna om hur sköra vi är och kliver istället in i ett autopilotläge motsvarande de gamla Kamikaze-piloterna. All ära till olika behandlingsmetoder som finns och all respekt för dessa, men faktum är att majoriteten av individer och organisationer idag känns som sädesfält som inväntar skörden, där majoriteten behandlas först efter att de eller har passerats av slåttermaskinen.
Det finns ju faktiskt arbetsplatser där man avsiktligt kapar ned organisationen bit för bit för att effektivisera och spara pengar, utan att egentligen ha någon konkret handlingsplan för hur och vad den personal som stannar kvar skall kunna hantera sin fortsatta arbetssituation. Sannolikt väljer även många tidigare lojala och engagerade kollegor att lämna sina tjänster och söka sig vidare i situationer som detta. En arbetssituation för de som blir kvar vilka har minst lika stora krav på sig vad som skall utföras med färre resurser, och med största sannolikhet inbyggda känslor med en hög nivå av frustration, uppgivenhet och oro, där såklart negativ stress blir konsekvensen.
Vågar vi öppna upp oss och dela våra erfarenheter runt detta viktiga ämne, kan vi hjälpa varandra att hålla motorn igång eller få hjälp att inse när det är dags att byta bränsle. Bara att prata om hur vi mår eller hur vi känner oss kan minska stressen inom oss så att hälsosammare signalsubstanser skapas i kroppen och knoppen.
Jag är intresserad av att höra om det finns exempel på hur Ni själva som individ eller i Er organisation jobbat/jobbar just med rådande klimat för att hantera den stress som nu mer och mer är en regel än ett undantag på marknaden med de besparingsmål, lönsamhetsmål, tillväxtmål och effektiviseringsmål som är synonymt i vår del av världen. I vilken utsträckning har det sedan mars 2016 inletts systematiskt arbetsmiljöarbete enligt AFS 2015:4 för att förbättra organisatorisk och social arbetsmiljö i din verksamhet? Vilka konkreta åtgärder kan du dela med dig för att rörelsen skall vara framåtriktad och sund? Eller är det endast en ”pappersprodukt”?
Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4), föreskrifter – Arbetsmiljöverket
Finns det exempel på sunda organisationer där man verkligen arbetar proaktivt med att motverka stress och negativ påverkan på medarbetare och ledning, där man verkligen gör sitt yttersta för att frigöra tid? Organisationer där man tittar på arbetsmetodik och tidstjuvar som dränerar medarbetarnas förutsättningar att hinna med allt det man ska under rimliga förhållanden? Har vi några bra exempel på innovativa och välmående organisationer som på riktigt förstår sammanhanget om att en välmående organisation baseras på ett sunt och motiverat medarbetarskap med ett antal avgörande komponenter som:
- Grundläggande psykologiska behov: Enligt Self-Determination Theory (SDT) är tre grundläggande psykologiska behov avgörande för motivation (När dessa behov tillfredsställs, ökar medarbetarnas inre motivation):
- autonomi
- kompetens
- samhörighet.
- Organisatoriska värderingar: När medarbetarna känner att deras personliga värderingar stämmer överens med organisationens värderingar, ökar deras motivation.
- Tydliga mål: Att ha tydliga mål som medarbetarna själva har varit med och satt upp kan öka motivationen. Det ger en känsla av delaktighet och ansvar.
- Arbetets natur: Om medarbetarna finner sitt arbete meningsfullt och utmanande, är man otroligt mycket mer benägen att vara motiverad.
- Uppmärksamhet och erkännande: Att få uppmärksamhet och erkännande för sitt arbete är viktigt. Det kan vara i form av feedback, beröm eller andra former av erkännande.
- Gemenskap och sociala relationer: En stark känsla av gemenskap och goda sociala relationer på arbetsplatsen kan också öka motivationen. Att känna tillhörighet och stöd från kollegor är viktigt.
- Ekonomisk belöning: Även om inre motivation är viktigast, spelar ekonomisk belöning också en roll. En rättvis och konkurrenskraftig lön kan bidra till att motivera medarbetarna.
Jag önskar med detta Er alla en riktigt bra arbetsvecka med god tid för återhämtning, då återhämtning är en av de viktigaste parametrarna att tillsätta för att hantera och klara av stressen.
All the best!